Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rike Ramel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad i alla djävlars och helgons namn ...!»
Han tvärstannade.
Framför hans fötter låg boken, Malteboken, smärt,
rak och ännu finlemmad, mördad i sina bästa år. Som
levrat blod tycktes de bruna löven klibba sig fast
på grenarna.
För en gångs skull stod Malte stum.
Barndomsvännens bråddöd gick honom djupt till
sinnes. Han böjde sig ned och klappade den fallne,
medan plötsligt stora tårar gledo ned för hans
kinder. Gråten var bitter och oskrymtad så som en
man gråter, när ensamheten skyddar hans svaghet.
Någon eländig skogstjuv och niding hade varit framme
igen, men antagligen blivit skrämd så att han ej
vågat bortföra sitt rov. Sysslolösa folkhopar drevo
runt omkring i bygden, uthungrade och vilda. Krigets
ruttna skarn, som ingen ville hysa.
Och den, som gett boken dödshugget var väl en arm stackare.
»Men han måtte skämma sig», fortsatte Malte
tankarna, nu högt uttalade. »Hellre skulle han fått
hugga ner det högsta trädet i hela skogen än min
barndomsvän. Han måtte skämma sig, den skälmen!»
Bedrövad red Malte bort till närmaste
arrendegård för att höra efter om Per Bengts hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
