Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon sade sig orubbligt, att allt kunde hon uthärda,
blott hon förtröstansfullt finge lita på, att hennes
käre sluppit undan varje medvetande om jordens
jämmerdal. Vore hans ångest och de kval hans sökande
ande utstått förvandlade till klarhet och salig ro,
skulle hennes fjät bli lättare och livsdagen kortare.
Att tala om detta med Adelaide tjänade till intet. Nu
hade söta mor sagt, att far var i himmelen, och att
det var längre dit än till högsta spetsen på något
kyrktorn i världen, och då kunde inte Adelaide gå dit,
för hennes huvud värkte, när hon kom upp på en backe
eller ett berg.
Och var det så en dag, när hon hade den stora krukan,
full med vatten på huvudet, skulle detta förstås
skvimpa ut och väta ned änglarna. Det var underligt,
att aldrig någon erbjöd sig att lyfta av den tunga
krukan, utan hon fick bära den både på gatorna och
inomhus. För mor talade hon inte om, att hon hade
den, då skulle mor säkert sagt åt henne att tömma ut
vattnet på graven, och det ville inte Adelaide, för
det vore löjligt att gå med en tom kruka på huvudet.
Andra dagar hade hon levande brokiga fjärilar
över hela sig. Hon hade inte behövt någon klänning,
så tätt sutto de ihop, lena som sammet, och
de rörde sig inte ur fläcken, men Adelaide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
