Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potpurri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste, att de levde, och var gruvligt rädd att de
skulle flyga sin kos.
»Akta mina vackra fjärilar», kunde hon förtroligt
viska åt gårdskarlen, en vitskägg, som hon tyckte om.
Första gången hade han stirrat på henne i full
förundran och frågat: »Hockna fjär’lar?» Sedan nickade
han bara och undrade, om inte mamsella skulle haft
det bäst på Danviken [1].
Men så hände det, att Adelaide redan dagen därpå
talade och svarade riktigt förnuftigt och såg så
hjärtans ledsenbeskedlig ut, att gubben blev riktigt
hjärtnupen bara av att se flickan sitta där under
den svarta flädern med de vita blommorna, alldeles
som om hon krupit fram ur den murkna stammen.
– – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – –
Denna vår fick många efterföljare, och alltjämt levde
de båda ensamma kvinnorna vidare i sin fattigdom och
försakelse. Det kan ej sägas, att de voro fullständigt
övergivna, ty hjälpsamheten offrade dem ibland en
skärv, och rådsnarheten prövade många förslag på
den opraktiska, för livskravet alldeles odugliga
Jaquette.
Att hon var finska, född i det land, som förblött i
det olycksaliga kriget mot Ryssland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
