Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huru man under olika tider och hos olika folk inrättat tideräkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA TIDERS OCH OLIKA FOLKS TIDERÄKNINGAR. 3)
solens höjd öfver denna orts horisont. Ju högre solen
står, desto rikare blir värmetillflödet. Men nu beror
solens höjd öfver horisonten väsentligen på solens läge
på himlen, så att om vi tänka oss jordens ekvators-
plan utdraget tills det träffar himlasfären, och vi kalla
den cirkellinje detta plan där afskär för himmelsekvatorn,
så är värmetillflödet till de olika delarna af jorden endast
och allenast beroende af solens ställning till denna bhim-
melsekvator. Så snart solen befinner sig på samma af-
stånd från ekvatorn, är solstrålningen till de olika punk-
terna af jorden under ett dygn alltid densamma. Nu rör
sig solen på himlen så, att den tvänne gånger under ett år
passerar ekvatorn, den ena gången från norr till söder —
det är vid höstdagsjämningen — den andra gången från
söder till norr, vid vårdagsjämningen. För hvarje gång
vårdagsjämningspunkten passeras återkommer alltså solen
i samma läge till ekvatorn och förorsakar därvid hvarje
gång samma värmetillflöde till jordens olika delar, och
häraf blir nu klart att tiden mellan tvänne på hvarandra
följande passager af solen genom vårdagsjämningspunkten
måste sammanfalla med årstidsårets längd.
Olika slag af tideräkning. Nu när vi känna så väl
den synodiska månadens längd (tiden mellan två nymånar)
som 3rstidsårets längd med en nogrannhet vida öfver-
stigande en tidssekund, vällar tideräkningens ordnande
inga reela svårigheter. Annorlunda gestaltar det sig om
vi tänka oss försatta ett eller annat tusen år tillbaka i
tiden, då dessa båda tidsenheters längd var mycket ofull-
ständigare känd. Såsom vi erinra 0ss infördes månaden
tämligen tidigt i tideräkningen. Till att börja med torde man
bestämt den nya månadens början helt enkelt genom att
iakttaga, när den första smala skäran af månen visade sig.
Så göra araberna i vissa fall ännu i dag. Först små-
ningom lyckades man finna, att tiden mellan tvänne ny- .
månar uppgick till emellan 29 och 30 dygn, eller ganska
nära 291 dygn. Det var då man införde månader på
omväxlande 29 och 30 dagar. Som vi förut sett är må-
nadens längd ej precis 293 dygn utan 44 minuter och
några sekunder längre, ett fel som på ett år uppgår till
nära 9 timmar. Häraf uppstod snart nödvändigheten att
införa ’skottmånader", om hvilka vi sedan få tala när
fråga blir om den judiska kalendern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
