Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huru man under olika tider och hos olika folk inrättat tideräkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föramtotaner vs 48 ör
SRF reset
ALMANACKAN OCH TIDERÄKNINGEN.
När nu i seklernas lopp mänskligheten kom till in-
sikt om att i värme och ljus, i blomstrens blomningstid,
i naturens hela utseende och beskaffenhet en periodisk
förändring sammanhängande med solens läge ägde rum,
uppstod behofvet att äfven låta solen likaväl som månen
tjänstgöra som regulator för tideräkningen, och det var då,
som de största svårigheterna inom kronologiens utveckling :
togo sin början. Den stora frågan blef: huru skulle dessa
båda tidsenheter, månaden och året, samtidigt kunna be-
stå bredvid hvarandra, och i hvilket numeriskt förhållande
står den ena enheten till den andra?
Den första lösningen, som utgick ifrån att året inne-
höll ett helt antal månader, var utan tvifvel att året om-
fattade precis 12 månader på 291 dygn. Detta år, mån-
året kallat, omfattade således 354 dagar och afvek alltså
högst betydligt från det värkliga året i längd. Icke desto
mindre har månåret haft och har delvis ännu en ganska
stor användning. Det användes af de gamla grekerna och
af romarna sedan Numa Pompilius” dagar. Det judiska
året är ett månår med inskjutande på lämpliga tider af
en skottmånad — veadar — för att erhålla öfverensstäm-
melse med årstidsåret, och i den muhammedanska kalen-
dern användes ett rent månår, som går årstidsåret rundt,
baklänges, på 33 vanliga år.
Den i praktiken fullständigaste lösningen af frågan
om förhållandet mellan årstidsårets och den synodiska
månadens längd erhölls i Grekland genom den athenske ma-
tematikern och astronomen Meton, som omkring 433 f. Kr.
upptäckte att 19 år på 3651 dagar svarar emot precis
235 lunationer. Denna tidrymd af 19 år, kallad den
metonska cykeln, har spelat en stor roll i kalenderväsendet.
Vi få framdeles tillfälle att närmare återkomma till den-
samma. Att Metons landsmän förstodo att uppskatta den
gjorda upptäckten bevisas däraf, att de läto inskrifva upp-
täckten med gyllene bokstäfver på sina offentliga monu-
ment. Det är på grund häraf som ett års nummer i den
metonska 19-års cykeln ännu i dag kallas för gyllental.
Förutom månåret på 354 dagar förekommer ganska
tidigt, och sannolikt först hos egypterna, den noggrannare
uppskattningen af årstidsåret till 365 dagar. Detta år,
kallat ”annus vagus’ eller vandringsåret, är felaktigt på
närmare ett fjärdedels dygn, hvadan afvikelsen från års-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
