Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Huru man under olika tider och hos olika folk inrättat tideräkningen - 2. Julius Cesars kalenderreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS CESARS KALENDERREFORM.
tidsåret redan inom fyra år uppgår till en hel dag. Vid
ett sådant sätt att räkna tiden kommer således t. ex.
midsommardagen efter 4 år att infalla en dag tidigare än
den skulle, efter fyrtio år 10 dagar för tidigt etc., och
för åkerbrukaren äfvensom för hvar och en, hvars arbete
är beroende af årstiden, är detta "vandringsår" tydligen
i praktiken synnerligen obekvämt och olämpligt. De
egyptiska prästerna, som hade tideräkningen i det gamla
Nillandet om hand, räddade sitt anseende genom att göra
en dygd af nödvändigheten och förklara att på detta sätt
cegkulle alla årstider blifva lika hälgade’, enär de religiösa
fästerna sålunda efter hand komme att firas på årets alla
tider. Efter 4 gånger 365 = 1,460 år återkommer van-
dringsårets början till samma årstid. Denna tidslängd
kallas sotisperioden. ;
Vi skola ej här redogöra för alla försök man under
den gamla tiden gjorde att bringa tideräkningen ur det
kaos, i hvilken den hade råkat, ej häller nu omnämna de
resultat till hvilka man inom de olika folken slutligen
kommit, utan öfvergå direkt till den inom det romerska
riket genomförda reform inom kalenderväsendet, som inföll
under Julius Cesars tid, och hvilken reform efter honom
fått sitt namn.
2, Julius Cesars kalenderreform.
Romerska kalendern före Cesars tid. Romarna hade
såsom nämt från början haft ett månår på 304 dagar;
därefter fingo de genom införandet af en skottmånad,
Mercedonius, ett år hvars längd i medeltal uppgick till
3661 dag och som således var en hel dag för långt.
Man kunde icke undgå att snart märka att detta år föga
öfverensstämde med årstidsåret och sökte då rädda sig ur
förlägenheten genom att åt prästerna (pontifices) öfver-
lämna rätten att för hvarje år bestämma Mercedonius’
längd. Men enligt hvad Cicero berättar begagnade sig då
prästerna af denna rättighet efter behof i bedrägligt syfte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
