Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkte nyss, att den nuvarande så abstrakta undervisningen
är ytlig. Man anser ju, att den lärjunge visar ytlighet i
språkkunskap, som, då han uttalar en mening på ett främmande
språk, ej är i stånd att klart redogöra för orsaken, varför
det eller det ordet har den formen, den ställningen i satsen.
Vad skall man då säga om den, som ogenerat rör sig med
svenska ord, vars begrepp äro för honom nästan okända?
Men historisk realkunskap är något annat oeh mer än en
klar uppfattning om det för alla tider gemensamma i det
sociala och politiska livet; den skall även innefatta
kännedom om de förändringar detta under tidens lopp undergått
och om de olika former det antagit hos olika folk. Den skall
således i sig upptaga även kulturhistoria,, ett element, om vars
bildande förmåga vi ej behöva vara mångordiga.
Vi komma nu till den viktiga frågan: hur skall
historieundervisningen ordnas för att kunna meddela både en ideell,
upphöjd världsåskådning och praktiskt realvetande, både
humanistisk och formell bildning? Såsom huvudvillkor kunna
vi genast nämna: muntlig framställning, åskådlighet och
utförlighet. Det går alis icke an att börja med boken, detta
abstraktionens vidunder. Den muntliga framställningen sätter
fantasien i en mycket livligare rörelse och är vida begripligare
än en skriven berättelse. Den berättandes tonfall och tempo
bidraga ofantligt till åskådligheten.
Denna främjas även och framför allt därigenom, att man
ständigt utgår från barnens erfarenhet och med stor
försiktighet övergår till ^varje begrepp av vidsträcktare omfattning.
Den första övergång av detta slag, som vållar svårighet, torde
bliva den från enskilda personer till kollektiva begrepp, såsom
folk, här, etc. Barnen vilja nämligen blott intressera sig för
en benämnd, tydligt utpräglad person, men dessa namnlösa,
dunkla massor behandla de med suveränt förakt. Vad rör det
dem, om krigshären slet ont, blott konungen hade det bra?
Och om hären segrar, så beror det naturligtvis egentligen
därpå, att kungen var — icke blott så tapper — utan
framför allt så stark, så stark. Hären är för dem ett fullkomligt
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
