särskilt fruktbar jordmån o. s. v. medföra. Därförutan skulle t. ex. det icke gå för sig eller löna sig att upparbeta de fruktbara trakterna af Ryssland, Indien och Amerika. Om det icke funnes så storartade transportmedel, skulle sålunda icke världen kunna till så billigt pris förses med ett af de viktigaste födoämnena: brödet. * Så storartad och välsignelsebringande arbetsdelningen till sina värkningar än är, har den dock sina skuggsidor, hvilka icke få lämnas ur räkningen. Särskilt gäller detta om den arbetsdelning, som förefinnes i många stora fabriker och mekaniska industriella anläggningar. Där är det vanligt, att arbetaren är sysselsatt med en liten detalj dag ut, dag in, år ut, år in, utan någon som hälst omväxling. Han far stå der 10, kanske 12 timmar om dagen och städse lyssna till maskinernas enformiga surr. Att detta lif skall på honom hafva ett förslöande inflytande, är själfklart, och man kan icke undra, att arbetarne komma att hata dessa värkstäder, som för dem äro fängelser. Dunkelt känna de, att de dag för dag förlora sin lifsglädje och styrka och blifva till maskiner, lika döda som de, som arbeta rundt om dem. Detta är en mycket viktig synpunkt. Arbetsdelningen medför den fördelen att den, just genom den ensidiga sysselsättningen, utvidgar arbetsskickligheten, men den förslöar och dödar andligen många medelmåttigt begåfvade arbetare, hvilka endast kunna den lilla detalj, hvarmed de äro sysselsatta. De af naturen lyckligare utrustade, som äro begåfvade med en sinnets liflighet och starkare intelligens, lida icke alltid så starkt. De kunna hafva en motvikt mot det förslöande inflytandet i sin egen vetgirighet. De taga reda på värkstadens sammansättning, hur andra arbeta o. s. v., men i längden slappas äfven de. Att på grund af dessa olägenheter uttala förkastelsedomen öfver arbetsdelningen är dock oriktigt, ty det finnes andra vägar, på hvilka man kan komma till målet: tillgodoseendet af arbetarens intresse. Då just arbetsdelningen i så hög grad befordrar ett gynsamt resultat af arbetet, bör tydligen arbetstiden kunna inskränkas. Om arbetaren i stället för tolf timmar arbetade endast åtta timmar om dagen, bör han naturligen hafva tid öfrig både