Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - B. Aristoteles teleologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
liga stoffet, ty detta kau icke potentialiter finnas i själen,
utan endast dess former1). Varseblifningen säges vara på
något sätt de varseblifna tingen; »men det är nödvändigt,
att den är antingen de sjelfva eller deras former, men de
sjelfva kan den icke vara, ty icke är stenen i själen, men
dess form»2). Tu αίςίϊητα είδη finnas potentialiter i själen.
Det varseblifnas aktualitet " är den samma som
varseblif-ningens, men »varat är icke det samma»®). När derför
själen öfvergår till aktualitet, så är detta icke någon rörelse,
hvilken är en ofullkomlig aktualisation, som icke har sitt
ändamål i sig sjelf, utan utom sig sjelf4). Själen »lider
icke eller förändras, derför är detta (aktualisationen) en från
rörelsen skild art, ty rörelsen var det ofullkomligas (det,
som icke har sig sjelft till ändamål) aktualisation, men den
absoluta energien är en annan nemligen det fullkomligas»4)
(det, som har ändamål i sig sjelft). Själen såsom verksam
i varseblifningen har sig sjelf till ändamål. Sammanfattas
det sagda, synes, att själen bestämmer sig sjelf genom sig
sjelf och for sig sjelf till varseblifning. Det allmänna
bestämmer sig till det individuella. Men häremot står det
förut anmärkta, att det varseblifvande väsendet är verksamt
derigenom, att det yttre inverkar på det samma. Själen
synes dä verksam endast, för så vidt kroppen lider inverkan.
Varseblifningen skiljer sig från det vetenskapliga
betraktandet derigenom, att den förutsätter ett yttre, som verkar6).
Det är visserligen sant, att vi endast, om vi upptaga det kalla
»objektive» (enligt medeltidsterminologi) i oss, sentera det,
men det är lika visst, att, om vi icke träda i fysisk beröring
’) De An. II, 12 i början.
’) III, 8. 431, b, 28 ff. ’) III, 2, 425, b, 25; jmfr 426, a, 15.
4) Met, IX, 6. § 11. ») De An. Ill, 7. 431, a, ß.
") II, 5. 417, b, 19.
/lägerttrvm: Aristoteles etiska grundtankar. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
