Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. De teoretiska förutsättningarna för Aristoteles etik - B. Aristoteles teleologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
med det kalla, sentera vi det icke’). Sjelf sammanställer
Aristoteles de båda synpunkterna så, att »den första
förändringen — den, som rör det fysiska materialet, —
blifver vid sjelfva födseln, men efter denna har själen
varse-blifvandet såsom vetande» — hvilket här betyder
facul-tas sciendi i motsats mot det aktuela vetandet2). Såsom
materielt och tillfälligt lider det varseblifvande väsendet,
såsom första entelechi frambringar det sjelfverksamt den
aktuella varseblifningen. Eller annorlunda uttryckt: det)
varseblifvande själen aktualiserar sig sjelf så, att den
förnimmer sinliga former; men såsom sinliga och tillfälliga
ha dessa sin grund i det yttre och materiella. Själen
emottager intryck, men aktualiserar dessa sjelfverksamt3). Här
återfinna vi således den ofvannämnda dialektiken: A ena
sidan synes själen innehålla hvarje särskild bestämdhet hos
det lefvande väsendet; å andra sidan erhåller den sin
närmare bestämdhet genom det materiella.
Xu torde den aristoteliska ståndpunkten vara tydlig
och klar. Det har visat sig, att det verkliga enligt
Aristoteles är såväl det allmänna som det särskilda, i hvilket
senare det allmänna bestämmer sig närmare. Materien
gifver det allmänna dess närmare tillfälliga bestämdhet, men
får à sin sida genom det allmänna verklighet. Till
förtydligande af förhållandet mellan form och materia har själens
’) Brentano, Die Psychol. des Arist. sid. 80. har ensidigt betonat
den förra sidan.
2) De An. II, 5. 417, b, 16.
3) Zeller p. a. s. är sväfvande i denna fråga, men i sjelfva
verket har han framhållit båda sidorna: »denn wenn schön die sinnliche
Wahrnehmnng nicht einfach als ein leidentliches Aufnehmen des
Ge-gebenen, sondern vielmehr als eine dnrch dasselbe veranlasste
Thä-tigkeit zu betrachten istc o. s. v. med hänvisning till De An. II, 5.
417, b, 2 (sid. 190) och JiDie Wahrnehmung lässt sich daher ebensognt
als ein Wirken und näher als ein Zusammenwirken des Wahrnehmenden
mit dem Wahrgenommenen betrachtens (sid. 335).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
