Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Aristoteles etiska grundtankar - B. Om dygden - α. Förutsättningarna för dygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
lige’). Det samma framgår derur, att menniskau kau vänjas
vid att känna lust eller smärta, således vid att vilja eller
icke vilja, hvilket vänjande kan ske genom andras, särskildt
statens ingripande (se ofvan sid. 126)2). Vidare framgår det
ur den cirkel, hvari Aristoteles inkommer, då han bestämmer
viljans karakter. Hvar och en vill det, som synes honom
godt, men det, som synes godt, är helt och hållet beroende
af dens karakter, for hvilken det synes. För den gode
synes det sant goda godt, för den onde tvärtom, liksom med
afseende ä det kroppsliga for de friske det verkligt nyttiga
synes godt, för de sjuke det skadliga3); d. v. s. menniskan vill
det, som synes henne godt, men det synes henne godt, som
hon vill. Men för att någon skall kunna välja mellan det
goda och det onda, måste han teoretiskt kunna bedöma dem,
oberoende af sin vilja. Om derför menniskan vid
bedömandet är helt och hållet beroende af sin viljerigtniug, kan
tydligen intet val ske. Eller annorlunda uttryckt, om
menniskan icke har foreställning om såväl det sant goda som
om det onda, kan hon icke välja dem emellan. Om nu
enligt Aristoteles for den, som har en god lifsprincip, endast
det sant goda synes godt, ej det onda, kan han ej välja
emellan det goda och onda. Likaså kan ej den, som har
en ond lifsprincip, välja emellan det sant goda och det
onda, ty det förra synes honom icke från någon synpunkt
godt. Slutligen må nämnas, att Aristoteles uttryckligen
förnekar, att menniskan öfverlägger med afseende på ändamålet
d. v. s. med afseende pä sjelfva principen för handlandet,
’) X, 9. 11T9, b, 21.
3) Jmfr Ramsauer s. 168.
3) III, 4. 1113, a, 22 ff. Att den gode allena dömer rätt med
afseende å det sant goda, är ett hos Aristoteles ofta upprepadt
påstående; se I, 8. 1099, », 23; X, 6. 1176, b, 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
