Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLIV I STOCKHOLM
2 7
liii(l<l, utan att hon dock någonsin nämnde döden . .. Den
l|ul’vii, ljufva engeln — att aldrig — aldrig mer få höra
le uncs ömma ord — o, det är grufveligt!»
Dessa tunga novemberdagar med deras tunga bestyr,
hl! dess kistan efter jordfästningen fördes ombord på båten
"’Ii Axel i storm och oväder for ned med den till
kyrko-g.’irdcn vid Norrköping — de satte märke i Sophies liv.
1 Ich decemberdagarna följde, lika tunga, i det tomma
hemmet, »dessa evigt långa dagar som tyckas aldrig villja taga
lut» Natten medför »några timmars lycklig glömska och
någon gång en skymt i drömmen af hennes älskliga ljufva
bilil - men så kommer morgonen åter med sin rysligt tomma
verklighet». Det enda som lindrar är då Sophie någon
g.itlg kan ge sorgen fritt lopp, i stället för att .låta tankar
’"h känslor »ligga i djupet och tära sig fram». »Kärlek och
godhet och ömhet», skriver hon till brodern kort före jul,
i le äro lifvets barmhertighetssystrar i de mörka, tunga
stun-ili rna — mitt hjerta är sjukt och behöfver dem väl.»
All bitter smärta från senhöstdagarna 1849 skälver ännu
eller tjugufem år i Esseldes ord, då hon talar om huru döden
bortryckte »den älskade systern, vid hvilken alla hennes
innersta, finaste hjerterötter sedan barndomen sammanvuxit.
I lon kände sig nu till sitt bästa, innersta väsen som en
lös-1 yckt planta, drifvande vind för våg på tårarnas bittra haf.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
