Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan och var, med allt erkännande av dess vikt, dock
rädd att den skulle upptaga för mycket utrymme. Hon
ansåg sig därför, om än med saknad, tvungen att avstå
ifrån Ellen Keys »goda och väl skrifna artikel». »Det är»,
skriver hon, »en tidskriftsutgifvares sorgliga öde att, ställd
mellan sina personliga sympatier och sina läsares kraf,
nödgas offra de förra för att tillfredsställa de senare.»
De enande krafterna voro dock ännu alltför starka för
att Ellen Key, ehuru sårad av det steg Esselde ansett sig
böra taga, skulle givit efter för sia första impuls att
»bortvisa all samverkan med Tidskriften». Hon blev tvärtom
under de följande åren en flitig medarbetare. Hennes
självständiga och starkt personliga syn på problemen röjde sig
redan, ej minst på den litterära kritikens område. Särskilt
äro att märka hennes längre essayer över George Eliots
författarskap och över Elisabeth Barret Browning, som hon
senare med ännu mer fördjupad sympati skulle återkomma till.
Självständighetskravet, ömtåligheten om det individuella,
låt vara ännu omogna, i disposition och stil bröt sig
emellertid mer än en gång mot Esseldes lika starka övertygelse
om sin oavvisliga plikt att kritisera unga medarbetares
alster. Hon vill, säger hon en gång till Ellen Key, ej »sätta
mitt i stället för ditt», utan endast »framlocka något bättre
af ditt eget», och hon åberopar med stöd av egna bittra
erfarenheter Mendelsohns råd till en ung kompositör: Skrif
och r— rif sönder! Särskilt i fråga om essayen över
George Eliot kom det till sammandrabbningar, genom vilka dock
tydligt framlyser Esseldes stolthet och glädje över att »få
för publiken framhålla en ung författare, som är stadd i
be-stämdt framåtgående». Hon var angelägen att av Ellen
Key få nya bidrag, »alltid dock», som hon säger, »med risk
af den der öfverklagade ’stränga kritiken’, som aldrig skall
upphöra att söka tvinga de unga att — öfverträffa sig sjelfva».
Och det omisskännliga varma personliga intresset bakom
kritiserandet gjorde att hon fick sin vilja fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
