Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Året förut hade emellertid Esselde i tidskriften Nu under
en fängslande och gripande novell stött på ett nytt
kvinnligt författarnamn, Amanda Kerfstedts. Och omedelbart
under intrycket av dikten hade hon satt sig att skriva till
författarinnan.
»Då man som jag stått i många år på utkik öfver
den qvinliga författarverlden inom vårt land, och fåfängt
spanat efter några verkligt löftesrika företeelser bland
mängden af betydelselösa försök eller missriktade bemödanden,
är det en verklig glädje att upptäcka något sådant som
eder lilla berättelse i tidskriften Nu. Det är, såvidt jag
förstår, gry till något utmärkt i det lilla stycket, och sjelfva
den rikedom, som gifvit det en viss formlöshet, är det som
i mina ögon gör den så löftesrik», skriver hon och inleder
därmed en beröring, som ej blott skulle tillföra tidskriften
något av det bästa den hade att bjuda på i novellväg, utan
på samma gång åt Esselde vinna en ny trofast vän och
medarbetare.
»Jag är hufvudsakligen en sympati-menniska, och som
allt hvad jag läst af er hand slår an några samklingande
strängar innerst i min själ, så älskar jag det alltsammans,
just derför att jag förstår det så väl», säger Esselde en
gång, och denna sympatiska förståelse var ömsesidig.
En i Finsk tidskrift publicerad novell av Amanda
Kerf-stedt, med så starkt utpräglad tendens att den hade
föranlett en reservation av utgivaren, professor Estlander, mot
det moraliserande syftet, uppkallade Esselde till ett varmt
försvar både för motivvalet och för diktarens sätt att
behandla det. Hon moraliserar ej, säger Esselde i sin
tidskrift, »men hon tvingar läsaren att moralisera».
Särskilt betonar hon det med fin psykologisk blick uppfattade
nya i den kvinnotyp, som är berättelsens medelpunkt. Hela
episoden är märklig som en förpostfäktning angående det
några år senare så brännande spörsmålet om »handske-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
