Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moralen» och visar att Esselde redan hade sin ståndpunkt
klar.
Det fullödigaste av svensk berättarkonst, som Esselde
lyckats vinna för sin tidskrift under dess andra decennium,
var dock ej skrivet av kvinnohand. Det var Pontus
Wik-ners gripande och formsköna grekiska dröm Min moders
testamente, som första gången publicerades där. Och han
var ej den enda av signaturerna, som lämnade bidrag.
Ett par av Edvard Bäckströms och C. D. af Wirséns
vackraste lyriska dikter tjusade samtiden första gången från
Tidskrift för hemmets blad.
Hos Esselde, som upplevat Runeberg och fått några av
sina starkaste litterära ungdomsintryck av hans diktning,
anslogo dessa av den store finske skalden närmast
påverkade svenska diktare likstämda strängar. Särskilt
fängslades hon av Wirséns första diktsamling, och det brev, vari
hon gav uttryck åt sin glädje däröver och sin önskan att
få något poem av honom för tidskriften, inledde en
beröring, som båda under de närmaste åren voro intresserade
av att underhålla. Efter ett nytt brev, som han betecknar som
älskvärt och oförgätligt, anser han sig rent av vara
berättigad att i henne se en högt aktad väninna, och Esselde
vänder sig till honom, även när hon önskar bidrag av någon
bland hans vänner i Göteborg.
Sedan Wirsén flyttat till Stockholm och börjat en
kritisk verksamhet, som i många fall gick stick i stäv med
Esseldes egen, blev förhållandet dem emellan i viss mån ett
annat. Hans diktning upphörde hon dock ej att beundra, och
vad hon hade att säga om den mottogs alltjämt av honom
med tacksamhet. Sä skriver han till exempel efter
genomläsandet av en essay i Tidskrift för hemmet 1882:
»Nödsakad att egna mig åt kritisk verksamhet och bunden af
dess pligter, har jag ofta trott mig märka, att de personer,
hvillca, ogillande denna, föreställa sig klanderlust diktera
mina ord . . . till följd af ovilja mot kritikern stundom ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
