Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är i ett brev till Esselde hon avger denna
självdeklaration. Korrespondensen dem emellan hade legat nere nära
ett år, hon började tycka att tystnaden var »som ett
ogillande», och det ansåg hon sig icke ha förtjänat.
Något ogillande var det heller icke fråga om. Esselde
var tvärt om alldeles betagen i vad året bragt henne av
Ernst Ahlgrens hand: julhistorien »Herr Tobiasson» för
Dagny, en novell i en julkalender och »den dråpligt roliga
lilla telefonkomedien». Än lyckligare blev hon över den nya
romanen, då den kort därefter nådde henne. »Ett varmt
tack för fru Marianne», skrev hon omedelbart till
författarinnan, »lika varmt som boken gjort mig glädje — detta
icke blott i och för sig utan för att du skrifvit den och
dermed fyllt mina allra bästa förhoppningar om dig sjelf
och om vår framtidsdikt.»
Fru Marianne blev emellertid ytterst olika bedömd.
För Esselde var den »en god bok, utan direkt tendens»,
ja, »den bästa roman vår literatur haft att uppvisa på
många decennier»; på radikalt håll betraktades den som en
mot tesen om den fria kärlekens berättigande riktad
tendensdikt. Recensionen i Politiken, Georg Brandes’ tidning,
var nedgörande och gav Victoria Benedictssons självtillit och
livsmod ett oläkligt sår. Hon hade talat om att man måste
vara »temligen stark» för att kunna stå utom partierna och
skriva efter sitt eget huvud; nu sviktade hennes styrka.
Följande vinters händelser ställde förhållandet mellan
henne och Esselde inför en allvarlig kris. Nu framkallade
verkligen Victoria Benedictsson det ogillande, som hon
tidigare utan skäl varit rädd för.
I tidningen Hemvännen publicerades den 1 februari 1888
en artikel av Ernst Ahlgren om Georg Brandes som
föreläsare, präglad av beundran för hans genialitet, men
utan ett ord till försvar för hans i tal eller skrift framlagda
åsikter. Artikeln väckte, genast då den blev synlig, i
Es-seldes krets ett uppseende, som förklaras av de närmast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
