Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade tvivla på min förmåga. Lusten att bli författarinna
fanns nog kvar, men det var ju en möjlighet, att den förde
mig vilse.
Vad som intresserade mig under dessa tidiga
Lands-kronadagar, det var de många sociala frågor, som rörde
sig i tiden. Allt, som angick undervisning, fred, nykterhet,
kvinnosak, fattigvård, fängslade min uppmärksamhet. Jag
hade några obestämda funderingar på att helt egna mig åt
mitt lärarinnekall och att använda all min kraft på att
skapa en mönsterskola, där alla det nuvarande pedagogiska
systemets brister skulle vara avhjälpta.
Detta tycktes mig nog vara ett förräderi mot mitt
föregående liv, som hade varit fyllt av denna enda önskan att få
skriva, men vad annat kunde jag ta mig till, då min
begåvning inte tycktes motsvara mina förväntningar.
Förut på hösten just då dessa modlöshetens tankar hade
varit som mäktigast, hade jag fått ett litet meddelande från
Friherrinnan Adlersparre, den svenska kvinnorörelsens ledare,
utgivare av tidskriften Dagny. Hon hade med några korta
rader underrättat mig, att en av mina seminariekamrater,
fru Gurli Linder, hade visat henne fyra av mina sonetter,
och bad att få se några fler, innan hon bestämde sig för
att intaga dem i Dagny.
Så rörd jag än hade blivit över Gurli Linders önskan
att förhjälpa mig till en smula offentlighet, så hade dock
detta brev förefallit mig föga uppmuntrande. Det var hållet
i en ganska kylig ton, och ehuru jag naturligtvis genast
hade skickat en laddning sonetter till Stockholm, hade jag
noga vaktat mig för att invagga mig i några
förhoppningar-Den ena veckan efter den andra hade också gått utan att
något svar hade hörts av.
Nu äntligen låg det här inför mina ögon. Det var så
gott, att det föreföll mig som ett rent under. Esselde skrev,
att hon hade låtit en högt värderad kännare genomgå
sonetterna, och han hade funnit, att många av dem tillfredsställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
