- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
225

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och bilderna till sin rätt. Fröken måste läsa bättre, annars
måste jag göra som Wall in.»

Det var ju en ordentlig tillrättavisning, men jag förstod
det smickrande i att bli jämförd med Tegnér, och jag
började skratta.

»Tegnér var kanske rädd», sade jag.

»Det kan nog hända», medgav hon, »och han hade
kanske skäl till det. Men fröken behöver inte vara rädd för
mig, utan läs nu, som fröken brukar.»

Några ögonblick därefter var jag helt inne under den
tjusning som det alltid innebar att läsa upp något för
Esselde. På ett helt övernaturligt sätt, ty hon satt ju och
lyssnade helt tyst och stilla, överförde hon till mig sin
starka medkänsla. Mina dikter hade aldrig förr synts mig
så vackra, varje ord fick en varmare klang, en djupare
mening. Vad som förut hade synts även mig själv stelt
och tillkrånglat, blev mjukt och enkelt. Det var mer än
underbart.

Det var inte många saker, som jag hade att läsa upp,
men min åhörarinna syntes nöjd. Hon lovade mig, att
också dessa poem skulle så småningom få komma in i
Dagny.

»Men jag vill säga er något, fröken Lagerlöf», sade hon.
»Det förefaller mig, som vi två skulle vara på något sätt
samstämda. Jag förstår er och jag råkar i stämning. Vad
ni skriver väcker ett ovillkorligt genljud hos mig. Det
finns en sådan samklang mellan oss, att jag känner mig ur
stånd att kritiskt bedöma vad jag hör, och jag vill nästan
råda er att inte allt för mycket lita på mitt omdöme.
Andra komma att finna många fel, som jag inte ser. Jag
är ingen säker domare, när det gäller er.»

Det var ju en förtjusande bekännelse av en fruktad
kritiker. Jag kysste i glädjen hennes hand och försäkrade, att
så länge som hon var nöjd med mig, så frågade jag inte
efter andras missnöje.

15—232787. Leijonhufvud, Sofihie Adlersparre. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free