Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delse med Esselde och fick nu veta, att hon inte mer fanns
kvar i sitt örnarede uppe bland skyarna, utan bodde på Norr
som en vanlig simpel dödlig. Jag blev ledsen över
förändringen. Våningen vid Tunnelgatan föreföll mig tung och
tryckande, de stora italienska målningarna voro här ett enda
stort mörker. Den ståtliga jungfru Albertina, som hade
varit så väl inne i alla redaktionsaffärer, hade också försvunnit.
Jag fick även veta, att Esselde inte mer var Dagnys
redaktris, utan hade avstått platsen till fru Kerfstedt. Esselde
själv var överförtjust i min novell, men fru Kerfstedt vågade
inte införa den. Hon hade funnit den alltför fantastisk.
Esselde tvang mig till och med att resa till Tomteboda
och förhandla med Amanda Kerfstedt om intagandet, men
resan blev resultatlös.
Efter detta försvann hon alldeles ur min värld under
halftannat års tid. Men på hösten 1890 vann jag ett pris
i en novelltävlan, söm var utlyst av tidningen Idun, för
fem insända Gösta-Berling-kapitel, och dagen efter att detta
hade kungjorts i tidningarna kom brev från Esselde. Det
var jubel och glädje. Så hade hon då äntligen fått rätt.
De förhoppningar, som hon så länge hade hyst om min
framtid, skulle komma att gå i uppfyllelse.
På nyåret 1891 reste jag till Stockholm för att råka
Iduns redaktör och säga honom, att det prisbelönta arbetet
endast utgjorde en liten del av en stor bok, som jag höll
på att utarbeta, och för att fråga honom om han möjligen
skulle vilja bli dess utgivare. Detta förslag omfattade han
med stor iver. Mitt hemliga hopp hade nog varit, att han
skulle erbjuda mig så stort förskott, att jag kunde ta ett
års tjänstledighet och göra boken färdig, men han tycktes
inte villig att göra några utfästelser i den vägen.
Någon dag senare vandrade jag ner till Tunnelgatan
med en hög manuskript under armen. Jag fann Esselde
rätt åldrad till utseendet, men mycket lycklig över min
seger. Det gladde mig att finna, att hon under det sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
