Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
året hade funnit en trogen vän och hjälpare i fröken
Ma-thilda Silow, som delade hennes hem och som sade mig,
att hon hade beslutat att egna sitt liv åt att bringa
Essel-des genialiska uppslag till verkställighet.
Jag tillbringade en utormordentligt njutningsrik kväll
hos dessa båda. Jag läste högt ur mitt manuskript, och
såsom alltid var Esselde en underbar åhörare. Hon var
tillfredsställd. Jag märkte snart, att vad jag läste vida
överträffade allt vad hon hade väntat sig. Fröken Silow
däremot var mera återhållsam i sitt beröm. Hon föreföll
snarare förvånad och skrämd än egentligen road.
När jag nu efteråt tänker på den utomordentliga
sympati, som Esselde från första stund skänkte mitt arbete,
har det fallit mig in att hon, som i sin ungdom hade
upp-levat några av den romantiska riktningens »solskensstunder»
troligen hade större förutsättningar för att förstå min bok
än människor av min egen generation, som hade insupit
en mera realistisk litterär smak ända från barndomen.
Hon skulle säkert ha kunnat lyssna natten i ända, om inte
fröken Silow hade gjort sig till sunda förnuftets talesman
och tvingat henne att gå till sängs i rättan tid som ett
snällt barn.
Esselde hade emellertid bestämt, att jag skulle komma
igen nästa dag och fortsätta läsningen. Då jag infann mig
på utsatt tid, var hon ensam. Jag frågade efter fröken
Silow, men Friherrinnan bara ryckte på axlarna. »Jag har
skickat bort henne», sade hon. »Hon gjorde anmärkningar.»
Den stackars fröken Silow hade alltså inte varit
tillräckligt förtjust.
Vi sutto där sedan, vi två ensamma, och fördjupade oss
i forna tiders spökerier och kärlekshistorier. Esselde för
sin del gjorde inga anmärkningar. Hon levde med helt
och fullt. Jag vill nästan tro, att hon ur fantasi och erfarenhet
så fullständigade min skildring, att hon förstod den på ett
rikare och mer ingående sätt än jag själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
