- Project Runeberg -  Sophie Adlersparre (Esselde). Ett liv och en livsgärning / II. /
236

(1922-23) Author: Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rika Bremer, i ljuset av de Böklinska breven, gav Esselde redan
i den skrift som förbundet utgav till tjugufemårsminnet av
Fredrika Bremers död. Ett förslag om en minnesfest på
nyårsafton, som Esselde väckt i december 1890, hade
nämligen resulterat i beslutet om en minnesskrift. Esseldes av
det nya stoffets rikedom bräddade teckning har där ett
vackert motstycke i Selma Lagerlöfs av drömljus omflutna
Mamsell Fredrika — en diktarhyllning åt
»fördomsbeseg-raren». Några av Fredrika Bremers märkligaste
brevuttalanden om kvinnan och hennes uppgift i samhället ha
först blivit kända genom Esseldes citat i denna lilla skrift.

* *

*



Det var dock ingen lätt sak för Esselde att kunna ställa
det så, att hon ostörd fick ägna sig åt arbetet på
Fredrika-Bremer-biografien. Det var hart när omöjligt. Alltför
många aktuella frågor påkallade hennes intresse och hennes
ingripande, även sedan hon lämnat förbundets tidskrift i
andra händer.

När Esselde nu fått sin fasta bostad på Norr, blev det
lättare för henne att följa förbundets sammanträden och
träffa dem hon behövde träffa. Många besvärligheter föllo
bort. Även i fråga om ekonomien kom en ljusning genom
det legat, som John Ericsson förordnat åt sin vän Axel
Ad-lersparres änka och barn och som efter lång väntan utföll.
I och med det att staden 1892 inlöste huset vid
Fjällgatan, slapp Esselde även de växande bekymren för
underhåll och uthyrning, om än försäljningssumman ej uppgick
till vad hon ansett sig ha skäl att hoppas.

»Lefvande menniskor lär man af ju mera, ju längre man
lefver, tror jag», säger Esselde en gång, sedan hon flyttat
till Tunnelgatan, och ur den synpunkten ordnade hon sina
mottagningar och sina enkla samkväm, där vad som bjöds
huvudsakligen var av intellektuell eller estetisk art. Där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/asesselde/2/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free