Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänt sig till förbundet med förslag att det skulle verka för
utbildande av kvinnliga fältskärer, som tillika skulle vara
examinerade sjuksköterskor och kunna ge en första vård,
innan läkarhjälp stod att få.
Esselde blev genast på det livligaste intresserad av
uppslaget och skrev för Dagny en varmt tillstyrkande artikel,
som också av fröken Sterky upplästes på förbundets
årsmöte 1892. Följande år tillsattes en sjukvårdskommitté,
där Esselde blev ordförande och där hon fick nitiska
medarbetare i bl. a. Sigrid Ulrich, vars arbete på
förbunds-byrån hon länge varmt uppskattat, och den unga släkting,
Märtha Leijonhufvud, som nu på ett annat område, i
egenskap av Handarbetets vänners ordförande, fortsätter vad
Esselde begynt.
»Sjukvårdskomitén har stor uppmuntran utifrån»,
berättar Esselde, sedan den varit i verksamhet ett år. Och
de tendenser, som snart framträdde, till en utveckling i
annan riktning än den först tänkta bekymrade henne mindre,
blott det stora syftet tillgodosågs.
Esseldes huvudintresse från början, förbundets tidskrift,
kunde hon naturligtvis inte släppa, ehuru hon avgått som
redaktris. »Det var ju litet egendomligt att lemna Dagny
i andra händer, men på det hela är jag nöjd», säger hon
strax efter vaktombytet. Då det efter knappt ett år blev
tydligt att Amanda Kerfstedt, som hon önskat få och fått
till efterträdare, ej för någon längre tid var att påräkna
som redaktris, kände hon dock på nytt ansvaret för att
Dagny skulle komma under god ledning. Många förslag
voro å bane. »Om jag egde någon att föreslå till ledare
af Dagny, som vore blott hälften så duglig och nitisk som
Gertrud är för Byrån, skulle jag vara lycklig», skriver hon
på hösten 1890 till Mathilda Silow och tillägger: »På ett
annat område är jag lycklig nog att hafva dig, och både
för vännen och sekreteraren tackar jag Gud.»
Problemets slutliga lösning, i och med det att Lotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
