Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samarbete, som efter lång andelig torka gaf litet nytt lif åt
tankar och penna». Jag däremot kunde nu ej, som vi tänkt
oss, vara med henne där, men for dock med min far dit
över den 6, juli, hennes sjuttioårsdag, som firades av
närvarande och frånvarande på ett sätt som tydligen både
överraskade och värmde Esselde.
»Jag kände mig den dagen helt rik», berättar hon, »sä
många goda och vänliga ord strömmade in till mig med
post, med telefon och telegram, med hvilka senare det ena
ridande budet efter det andra trädde upp på gården . . .
Det var en stor glädje att få Axels och Sigrids besök;
men det gjorde ondt att se den senare resa just nu, då vi
skulle skördat hvad vi planlagt i vintras. Gud vete hur
det går med min Fredrika! ––––’att du aldrig modet fäl-
ler’», citerar hon ur en hyllningsdikt på sjuttioårsdagen och
tillägger vemodigt: »men det käns allt osäkert huru länge
jag förtjenar det berömmet.»
Lantluften gjorde emellertid nu som alltid Esselde
gott, och längre fram i juli var hon i full fart med att
skriva artiklar i vigselformulärfrågan för tidningarna till det
stundande kyrkomötet. Även biografien gick framåt,
kapitel efter kapitel. »Mitt arbete har här, ehuru begränsadt
af bristande hjelp, gått lättare och friskare än på länge»,
skriver hon. ». . . Den återvändande arbetshågen och
tankekraften har också kommit mig att känna det som en pligt
att göra allt för att kunna inom nästa år fullborda det
dyrbara värf, som jag åtagit mig. Jag skulle ej dö lugn om
jag ej gjort det yttersta för att fylla den pligten — nu då
jag ser, att det kan vara möjligt.»
De båda följande vintrarna ägnade jag dagligen några
timmar åt arbetet på biografien tillsammans med Esselde i
hennes förmak vid Tunnelgatan. Hon satt vid sitt runda
bord, och jag hade min plats vid klaffen till en chiffonjé.
Sedermera har det stått klart för mig att jag, då det allt
ofrånkomligare röjde sig hur hennes krafter sjönko, först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
