Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En orgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varandra i dansar, som förmälde bajadärens luftiga
rörelser med backantens vilda lust.
De unga männen, som vilade på sina soffor
och åsågo dansen, kunde icke motstå begäret att
deltaga. Genom en hemlighet, som endast
prokonsuln och festens osynliga tjänsteandar kände,
var musiken beroende av hans vilja. Hon spelade
upp Kalabis, hellenernas cancan, en dans, som
atenarne sällan dansade, utom vid tillfällen sådana
som detta. Annæus Domitius, som avkastat
rosenkransen från sin kala hjässa och påsatt en yvig
murgrönskrans, förenade sig med de övrige. Han
figurerade mot Praxinoa. Silenen var färdig. Hans
väldiga mage syntes, i stället för att vara en börda,
tjänstgöra som en luftfylld blåsa hos simmaren.
Han rörde sig på hälarne och var outtömlig på
barocka åtbörder, som han förstod att para med
en vighet, ett tillgjort allvar och en strävan till
behagfulla rörelser, som i sin helhet väckte den
ursinnigaste munterhet och upplöste det hela
ett samfällt skallande skratt. Dansen kom ett
ögonblick att stanna. Annæus Domitius påtog en min
av komisk förargelse; han låtsade vara stött,
kastade sig i en soffa, torkade sin svettiga hjässa
och inskränkte sig till att som åskådare njuta av
dansens fortsättning.
Under allt detta hade hans tankar endast
tillfälligtvis varit frånvarande från Aten och de
händelser, som där föreföllo. De bud, som Pylades
skickade, satte honom i stånd att steg för steg
följa deras utveckling. Ju längre det led på
förmiddagen, dess mödosammare, i trots av vinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
