Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Karmides och Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmjukas. Vi skola till dess uppskjuta underhandlingen
om saken. Du har förmodligen avsagt dig spelets nöjen?
– Ja.
– Jag kunde vänta detta av Krysanteus’ blivande
svärson och Hermiones trolovade. Vi skulle under
andra förhållanden rafflat om slaven. Märkvärdiga
öde! Vad vi båda äro förvandlade! Vi äro nu stadgade
och sedliga människor. Mig själv tillräknar jag
detta ingalunda som förtjänst, ty jag är fyratio
år och därutöver ... min mognadstid är inne. Jag
anmärker det blott som ett förvånande bevis på två
enskilda människors förmåga att omskapa världen och
ingjuta en bättre anda. Sådan kejsaren, sådant hans
folk. Och vilken trogen väktare kejsaren äger i
Krysanteus! Han sätter oss i skola och vakar med
riset i handen över vårt uppförande. Den ädle
Krysanteus, jag kan icke nog rosa honom. Tanken på
honom har alldeles kvävt min sinnliga natur. Jag
studerar nu min Platon på fristunderna mellan
ämbetsgöromålen och våndas mycket för att varda
delaktig av den gudomliga extasen. Du kan gärna
framkasta en antydan härom till Krysanteus, när
du nästa gång träffar honom. Jag vill, att han
skall känna sin prokonsul av Akaja i botten. Huru
är det? Brevväxlar Krysanteus lika flitigt, i trots
av vapenbrak och härtåg, med kejsaren?
– Ja, min vän.
– Dess bättre.
Medan samtalet fortgick i denna ton, anmälde Alexander,
att bordet var färdigt. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
