Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Karmides och Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företedde en så rörande enkelhet, att prokonsuln
misstänkte, att Karmides ville skämta med den
stränghet i levnadssätt, som hans vän nu hycklade.
Annæus Domitius höll emellertid god min, förrättade
med from uppsyn den övliga libationen åt vinguden,
talade om nyttan att i tid vänja sig vid fältlivets
omak och beslöt inom sig att inbjuda Karmides till
Korint för att där uppvakta honom med en supé av
samma asketiska slag.
Efter måltidens slut lämnade Annæus Domitius
Karmides och gick som en ordentlig äkta man till
sin Eusebia för att supera för andra gången
sällskap med henne.
När prokonsuln hade avlägsnat sig, iklädde sig
Karmides manteln och lämnade sitt hus.
Kvällhimmelen var stjärnklar, utom i väster, där
en svart molnslöja hängde över synranden.
Karmides vandrade ett stycke nedåt Piræiska gatan
och därefter genom ett av de i »Långa Murarne»
anbragta portvalven till ett ensligt, av bäcken
Ilissos vattnat och av åldriga träd skuggat fält.
– Jag kommer något sent till mötesplatsen, tänkte
han, men jag tvivlar icke, att jag ännu skall
finna henne på det överenskomna stället. Det artar
sig till regn. Dess bättre. Det skall förkorta
mötet. O I gudar, given detta en lycklig utgång för
både mig och henne!
Med denna bön styrde han kosan till en grupp pilar,
som växte vid bäckens rand. Här stannade han och
såg sig omkring.
– Skulle hon hava avlägsnat sig? tänkte han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
