Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Hos Myro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stackars flicka. Men ha vi olja, Rakel? Tänk, om vi icke
ha olja till lampan!
-– Jag vet icke.
–- Jag skall se efter, sade Myro, i det hon, nästan nykter
av sin hastigt påkomna fruktan, steg upp från soffan,
varpå hon nedkastat sig. Hon började leta på en hylla,
belamrad med krukor och flaskor, hela och sönderslagna,
men måtte icke funnit vad hon sökte, ty hon slog ihop
händerna och utbrast:
-– Barmhärtige gudar! Vad skall jag göra? Icke en oljedroppe kvar.
–- Myro, hon söker icke dig, utan mig. Du kan sova lugnt ... O,
Gud, Gud, var finner jag frid och förlåtelse? Bland människor icke.
Mitt folk har förskjutit mig. Jag är utplånad ur Israel. Var barmhärtig,
Herre! Jag flyr från människorna till dig. Jag lägger mig och mitt barn
för dina fötter! Förskjut oss icke! Tag åtminstone den oskyldige till nåd!
-– Oljan i lampan räcker ännu en timme, sade Myro till sig själv, sedan
hon undersökt lampan, varefter hon ånyo vände sig till vinkruset för
att ur detta hämta kraft att övervinna sin spökrädsla. Men, kära Rakel,
klaga icke så där! Det låter så hemskt, och jag känner vid dessa ord
någonting inom mig själv, liksom om jag också vore brottslig. Prisade
vare gudarne, det är jag likväl icke. Jag är uppfostrad till hetär och har
levat glatt och muntert, men aldrig brutit emot gudarnes vilja. Jag har
aldrig förorsakat mina föräldrar någon sorg, ty de känna icke mig och
jag icke dem. Nog bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
