Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Likhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa morgon var hon tidigt uppe för att följa sin väninna och sin lille
älskling till graven. Två slavar buro den för mor och son gemensamma
kistan till den ensliga, ovårdade begravningsplatsen. Hetären i sin slitna
klädning följde dem. Hetärens tårar voro det enda offer, som ägnades
de båda dödas skuggor.
Myro var hela dagen sorgsen. Hon hade emellertid icke glömt sitt löfte
att möta Teodoros, den kristne prästen. Mot aftonen gick hon till det hus,
där hon skulle finna honom.
Myro fann i detta hus samlade några män och kvinnor, alla kristianer, men
av olika stånd och villkor. Hon emottogs med vänlighet av alla. Teodoros
hade förberett dem på hennes ankomst. De voro samlade för att höra ordet
förkunnat av Teodoros. Myro, full av blygsel och förlägenhet i dessa
aktningsvärda och allvarliga människors sällskap, satte sig vid dörren på
en ensam plats, fjärran från de andra åhörarne, när Teodoros uppsteg och
började tala. Han talade om synden och frälsningen. Synden hade hitintills
för Myro varit ett nästan okänt begrepp; men när Teodoros utredde det, så
var det, som om hennes medvetande genom sig själv hade klarnat och
avhöljt dragen av en sanning, som länge, fastän slöjad, stått för hennes
själs öga.
Efter synden talade Teodoros om frälsningen. Han påpekade icke dess
plats i någon dogmatisk lärobyggnad; han endast uppläste och utvecklade
den enkla berättelsen om synderskan, som, då Jesus satt till bords i fariséen
Simons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
