Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskopens högst betänkliga tillstånd. De samlades kring hans
säng och vidtogo, sedan läkaren underrättat dem, att biskopens
död var nära förestående, de högtidliga anordningar, som voro
brukliga vid döendes läger. Vaxljus tändes, de församlade
knäböjde, och Eufemios började med andäktig röst uppläsa
de övliga dödsbönerna. Petros såg och hörde ännu vad som
föregick omkring honom, men kunde endast med blicken
uttrycka den harm, han kände över tillställningen. När man
ade hans armar korsvis över bröstet, försökte han, ehuru
förgäves, att draga dem tillbaka. Men när han slutligen kände,
huru iskylan inträngde i hans bröst och nalkades hans hjärta,
sammanträngdes hans medvetande, så länge det ännu var
verksamt, i känslan av dödens oundvikliga annalkande och
viljans oförmåga att hejda den. Ödets lek, om oförnuftig
eller icke, var en verklighet. Det hade förlamat hans fot,
sedan det fört honom till Petrus’ tron, förlamat hans hand,
sedan det samlat världens tyglar i henne.
Än några ögonblick av självmedvetet liv, varunder
inbillningskraften framtrollade bilder av Simon pelarmannen
och av flaskan, varmed han hade försänkts i den dödlika dvalan
-– än en tanke, en bitter och förfärlig, framkallad just av detta
inbillningsspel, en tanke på medtävlarnes anslag, på gift och
dvaldrycker –- och det sista tecknet av liv var försvunnet. Petros
låg som ett lik med stelnade lemmar och slocknade ögon.
Läkaren lade handen på hans hjärta och förklarade honom död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
