Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tröstarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själ, lärde jag att djupt i mitt hjärta omfatta den hugsvalande tro, som redan här i lifvet sprider klarhet i dess dystraste natt.
Jag såg upp till himmelen. Ljuset kommer ofvanifrån. Det strålade neder i min själ. Jag förstod att här nere allt var blott begynnelse, och hoppfull och glad fattade jag
åter min vandringsstaf, lugn för mitt öde, viss om mitt mål. Från denna stund erhöll mitt hjärta en stadig frid, och det blef mig ej svårt att omkring mig finna många sällhets- och glädjeämnen, af hvilka jag kunde bygga min
trefnads hydda på jorden. Bland dessa har jag nämnt angenäma och förströende sysselsättningar, och jag skall
tillägga — sällskapslifvet, — ej det stora, hvilket alltid
förblef mig motbjudande, och uti hvilket jag, i anseende till mitt yttre, äfven blott kunde väcka motbjudighet; men det inom min familj och med mina vänner, hvilka ej allenast
fördrogo, utan med godhet sökte mig, då jag småningom lärde att ha roligt af deras glädje och äfven bidraga därtill, fastän ofta nog blott som en blind musikant till dansens nöje.
Min syster och jag använde båda möda på att göra mitt af naturen häftiga lynne mildt och gladt. Hon genom varningar, vänliga råd, men förnämligast genom sin ömhet, sin omsorg att omgifva mig med små njutningar, dem ingen förstod bättre än hon att framlocka och krydda. Jag genom vaksamhet öfver mig själf, kufvande af all retlighet och ömtålighet, och för öfrigt genom fullkomlig hängifvenhet till hennes ledning.
»Den», sade hon, »som saknar yttre behagligheter, och som beständigt behöfver andras omsorg och vård, bör ännu mer än andra beflita sig om att förvärfva detta milda, vänliga, älskvärda lynne och sätt att vara, som allena är nog för att vinna andras tillgifvenhet, — och som gör dem alla små omsorger så angenäma, alla större så lätta att bevisa.»
Jag följde hennes råd. Jag bemödade mig att vara älskvärd, — jag blef älskad, och kände djupt sällheten att vara det.
Den första stora smärta, som träffade mig efter min återgång till lifvet och glädjen, förorsakades genom den,
som förr så ömhetsfullt tröstat mig. Ack, min änglalika
syster måste, som hon anat det, själf på jorden erfara
sorgens bitterhet. Hennes man, — en man på allt sätt henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
