Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sig nu gick på Teachers College i
Columbiauniversitetet och tänkte prova sina teorier på oss.
I höstas när jag först tog fram honom i biblioteket
hade han därefter när jag började hos honom inför
klassen resonerat en hel del om friktion och energi och även
visat att själva föreställningen om evighetsmaskiner
stod i strid med förnuftet.
När jag satt i biblioteket och hade talat med honom
om min järnvägshistoria då hade han sagt att om jag
tänkte skriva något då gällde det för mig att inte fastna i
det lilla, det blott événementiella i skeendet utan se de
inre sammanhangen.
— Tag rälens historia till exempel. Spårvidden är
historiskt bestämd men dock tillfällig. Den är det romerska
hjulavståndet. Det som nötts ned i vägbanorna. Så blev
dess tillfällighet till necessitet i historien. Några tum till
eller från hade ingenting betytt från början. Steget från
väg till rälsväg var sedan inte svår. Regn och lera blev
gyttja i vilken hjulen sjönk. När rälsvägen skapats
visade sig dess generella innebörd. Grundprincipen var att
rälernas släta och begränsade anläggningsyta i
jämförelse med den oundvikligen oregelbundna vägbanan
erbjöd minskad friktion och därmed sparade energi. Att
räler på detta sätt var räntabla hade praktiken vid
kolfälten i Newcastle visat sedan slutet på det sjuttonde
århundradet. Med räler av trä kunde en häst dra ett
fyrdubbelt tyngre lass ner till floden än som var möjligt
på landsväg. Men träet nöttes snabbt ned. Fram genom
det adertonde århundradet utvecklades dessa rälsvägar
utan svårighet steg för steg därför till järnvägar. Rälsen
skapas på detta sätt med enkel nödvändighet. Men vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
