Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödens Engel.
441
just det, som nöden förbjöd henne att följa. Men
bekännelsen derom ville icke komma öfver hennes
bleka läppar.
Hon sade det åt ingen, hon lät ingen ana
hvad som föregick inom henne. Med stilla, stadig
blick stod hon upprätt, uppbjudande all sin
förmåga att fylla hvar dags pligter och lemnande
framtiden i den Herres hand på hvars faderliga
ledning hon fast trodde, till hvars ingifvelser hon
ständigt lyssnade. Med vaksam, hjertlig välvilja,
med vältaliga läppar stod hon ibland ungdomen, som
hon samlade omkring sig; med öppet sinne mottog
hon dem, som kommo till henne för råd eller
tröst, och ingen anade den nidhögg som gnagde
på hennes lefnadstråd. Stundom blott arbetade
sig en våldsam suck fram ur hennes bröst, och
mången tyckte sig, med detsamma, höra ett
klagande ljud; men suck och klagan qväfdes så
hastigt att man knappt hann bli uppmärksam på
dem. Hon gick ut en stund, alla dagar, vanligen
åtföljd af en af sina elever, för alt hemta frisk
luft. Det hände stundom då att hon hastigt
stadnade, och stod en stund helt tyst. Det var då
hon kände en vanmagt nära. Sedan smålog hon
vänligt och fortsatte vandringen och samtalet. Snart,
likväl, blefvo härjarens framsteg synbara för alla, i
hennes afmagrade gestalt; och hon var ej mer i
stånd alt dölja del för dem som älskade henne —
dödens engel satt vid hennes hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
