Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alllielgoisa-Smgiict.
Så kallas i några Svenska provinser en tid,
som vanligen inträffar hos oss i början af
November månad, vid tiden af Allhelgona-dagen. Det är
dagar, stundom en vecka af ett fullkomligt, nästan
underbart lugn, som följer på Oktoberslormarne.
Som mörka agater ligga sjöarne, spegel-lugna, vid
de mossiga urbergens fötter, afspeglande dem och
de dunkelgröna skogarne, hvarje minsta föremål
på stranden med fullkomligaste klarhet. Ingen
flackt rör sig, ingen fågel qviltrar, himlën är
beslöjad, allt tyckes hvila och biela; — hela
naturen synes uttrycka en storartad resignation i det den
bereder sig att undergå sitt öde och ingå i sin
vinterliga graf. Ännu stiga, friska och mjuka,
jordens dofter ur skogarne och de lafbeklädda
urbergen; men — ännu en liten tid och den hvilar
stel under det hvita svepningsklädet. Den vet
det och väntar i — »Allhelgöna-lugnet».
Någonting liknande detta lugn se vi
framblicka under sista perioden af Herlhas historia,
och äfven något högre. Menniskan, naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
