Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Selma Lagerlöf, och så visst som ödet är oundvikligt, är
dessa människors lif förutbestämdt.
Gösta Berlings saga mynnade ut i en hel bygds omgestaltning,
och det var endast skenbart, som berättelsen
krympte ihop till Gösta Berlings och hans makas historia.
I Jerusalem åter börjar skildringen bredt som hela socknens,
men smalnar i själfva verket till att endast omfatta
Ingmars och Barbros. Enheten i det senaste arbetet är inte
sådan som i det första, sägnen om dalallmogens utvandring
till Jerusalem är utan det kompositionens stränga
sammanhang och afrundning, som utmärkte det förstnämnda. Denna
utvandring splittrar folket, och splittringen blir allt starkare.
Först klyfves socknen i två partier: de som stanna hemma
och de som resa till det heliga landet. Så faller en del af
utvandrarna undan, ett par återvänder till Dalarna, och om
de öfriga sluter sig mörkret. De lämnas i lycka och
förnöjsamhet i Jerusalem, men vi veta ingenting om dem, vi
ha inget till stöd för en förmodan om att de skola bli en
framtidsskara. Och bakom dem ljuder alltid Eva Gunnarsdotters
förbannelse: Det skall bli ni, som skola förgås,
men vi som stanna hemma, vi skola lefva.
Jag tror man gör lika orätt i att betrakta Jerusalem
som buret af religiöst patos, som då man betraktar Brand
ur denna synvinkel. Dalallmogens utvandring kunde ha
företagits likaväl af ett annat skäl, endast det hade varit
kallet, den stora uppgiften, som lockat. Här gäller nu
för dessa människor att välja emellan sitt vanliga,
dagligdags lif i hemmet och det stora att dyrka Herren i det
heliga landet. Som alltid, då det är fråga om en stor
rörelse, som kräfver stora offer, bli bekännare och
affällingar många och heta. En hel del ryckes med af den
enkla, oskrymtade hänförelsen för det stora, drömda
underbara, fascinerade af det utomordentliga i företaget; en hel
del har äfventyrslystnaden i blodet, förvandlad till
religiös extas, i alla fall utom det vanliga, öfver dagarnas
enahanda, lusten efter stordåd, hjältefasonerna, längtan till
sägnens höjder och djup, glans och skimmer. Alla dessa
resa, och med dem följer en sådan som Gertrud, flyende
för sitt sjuka hjärtas skull, för att slippa möta Ingmar,
som svikit henne, och Bo, som stannar därute därför att
han älskar Gertrud. Och resan är visst inte en jublande
munter färd från en karg och hvardagligt enformig trakt
till drömmens härlighet, den går genom de bittraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
