Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
ömt han än tar i det barnsliga och veka, som han möter,
så är han en alltför kraftig och robust natur, för att
denna påfallande hänförelse för det blott drömda skulle
vara honom egen af begynnelsen. Därbakom ana vi de
bittra erfarenheter af lifvet, som hans skaldiska
förbehåll-samhet icke velat lämna läsare till rof ens i dessa de
oändliga själfbikternas årtionden. Han har satt både sitt eget
behof af förtegenhet och det konstnärliga krafvet på
konstverkets själfständighet för högt för att kasta ur sig
dagböcker och hemlifsskvaller.
Dalkarlslynnet har fått sitt bästa uttryck i Fridolin,
denna figur som Karlfeldt skapat liksom Bellman skapade
Fredman eller Wennerberg Magistern och Glunten. Han
har förtalt Fridolins historia i en liten kort prosabit af
synnerligen egendomlig stil. Fridolin — hvars namn inte är
hämtadt från Schillers Ein frommer Knecht war
Fridolin — var en studerad karl af bondestam, hvilken
återvändt till fädernas värf, en mycket själfständig och
egendomlig man, halft diktad, halft mea drag och lynne af
författaren själf. Fridolin framställes som en trygg,
själf-ägande danneman, hvars ättefar hette ärlighet och
sanningsenlighet och hvars ättemor var styrka. Man minns att den
gamla Dalavisan böriade med orden: »Mandom, mod och
morske män.» Det kunde tjäna till motto för Fridolin.
Han försmår inte njutningen och nöjet, å nej, han har
något af skalk i sitt öga, och fast år runnit hän, sen han
gick sin »skalkhets vägar» som yr ungdom, har han kvar
sitt friska, ungdomliga begär efter glädje och lifsnjutning.
Han älskar den sunda och starka unga flicka, som
kommer honom till mötes i Dalarnas blommande lid med hvitt
skinn och röda läppar, med het längtan i sitt blod,
omedelbar, enkel och rik. Både miukhet och kraft finnes i
hennes håg som i hennes gestalt, hon är ingen drömfigur, hon
är en äkta Dalarnas dotter. Och han vet äfven, att deras
kärlek är ingen saga för barn, ingen sväfvan i sky:
Vår kärlek var de andras lik
i parens långa rad,
var dunkel jord och himmelrik
och sörjde och var glad.
Han är för äkta allmogeman för att beröfva sin sång
de ärliga uttrycken af lidelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
