Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord M - Meuniter... - Moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~>00 MOLK.-MORG0N~ OCH AFTON-OFFER.
Es. 57: 5; Ps. 106: 37. Se Hinnom.
»Moloks Imydda», Am. 5: 26; Ap. 7:
43, var kanske ett tält eller skrin, hvar-
uti afgudens bild fördes omkring i pro-
cessioner.
Molk, 3 M. ii: 30, se Odlor.
Moln bådade regn, då de uppstego
från Medelhafvet, m K. iS: 44; Ln. 12:
54. Ofta stå de som bilder af krigs-
hårar och stora folkskaror, Es. 60: 8;
Je. 4: 13; Eb. 12: m (hop, egenti. moln-
sky). Stundom betecknade de Guds
närvaro, såsom vid - berget Sinai, 2 M.
19: 9; 24: 12 f.; i tabernaklet och
templet, 2 M. 40: 34; m K. 8: mo,
inoinstoden, 2 M. 13: 21, såväl som på
förklaringsberget, Mat.’ 17: 5. Jfr äf-
ven Ps. iS: m2; 97: 2; Mat. 24: 3o;
Up. i~: 14 f.
Morbroder, Am. 6: Jo, se .p. 47.
Mord. Skilnaden mellan uppsåt-
ligt mord och vådadråp’ är tydligt ut-
# märkt i lagen, 2 M. 21: 12 f.; 4 M.
35: i6 f.; 5 M.’m9: 4’f.; hvare~t an-
gifvas två kännetecken som, ett eller
båda, gifva ett dråpslag karakteren af
mord, nemligen dels begagnandet aP
vapen eller tillhygge, dels förut befint~
hg ovänskap mellan parterna; sékba~
dessa tecken, är handlingen attbef~aktm~
som dråp. Att döda en inbrött~tjuf
var brott om dagen» men ej om natten,
2 M. 22: 2 f. 1~ör den ofrivillige man-
# dråparen öppnades en säker tillilykt i.
fristäderna, men #hv*rken fristad ell&
# altare kunde skydda ~i mördare,’ 2 M.
21: 13 f.; 4 M. 35:3! f.; ~ M. 19:
mi f.; i K. 2: 5, 6, 28 f. Uppsåtligt
mord kräfde mördarens lif, 3 M. 24:
17, en grundlag som erkändes redan af
Kam, den förste mördaren, M. 4~ 14,
uttalades tydligt af Jehova redan i 1
M. 9: 5 f. och äfven hos hednafolken
var afgjord, Ap. 28: 4. Mördaren skulle
genast stenas efter intyg af minst 2
vittnen, 4 M. 35: 30. Påträffades en
mördad ute på marken, och mördaren
ej var känd, så måste närmaste stad
försonas’ med särskildt offer af en ung
qviga, 5 M. 2i: i f. På mångfaldiga
sätt uttrycker Gud sin ovilja mot detta
brott och försäkrar om dess hämnande,
5 M. 32: 43; Ps. 9~ 13; Os. i: 4;
Up. 22: 15. Kristus dömer lika strängt
blott den mordiska eller hatfulla tan-
ken, Mat. 5: 21 f.; Job. 3: i5. 1
lagen säges intet om slet/mord; histö-
rien dömer deröfver i Sauls, #Ahitof’els
och Judas’ fall, i ~. 31: 4; 2 5. 17:
23; Ap. 1: iS. 1 Ap. 16: 28 imttalas
domen deröfver: »Gör dig sjelf intet
ondt.»
Mordekai, Jairs son af Benjaamimma
stam, hvars farfars far Kis bhifvjtbort-
förd till Bahylon med Jojakin, Est. 2:
5, upptog till sitt barn den faderlösa
Ester, steg högt vid persiske konungen
Ahasveros’ hof, blef, sjelf underbart
räddad, ett medel att rädda sitt folk
och stiftade purimfesten till åminnelse
deraf, Est. 8-io.
More. 1. En ek eller eklund nära
Sikem, 5 M. i i: 30, der Abraham först
slog upp sitt tält i Kanaan, 1 M. 12: 6.
2. En bergshöjd vid Jisreels slätt,
Do. 7: 1, kanske det nu s. k. lilla Her-
umon, berget baki s. om’ Nazaret.
- Morese~t-Gat, eb., stad i sydvestra
Juda, Mi. 1: 14, kanske samma ort som
det Moreset, hvarifrån profeten Mika
härstanunade, Mi. 1: 1; Je. 26: m8 (Sv.
Maresa, Moresa).
Morsjoa.. oqh afton-offer. Enligt
föreskrifter»3 .i ~f; 29: 38 f. och 4.
M. 28: 3 f. #skmd1~ det daglrga bränn-
offret för bestfln4~t~frambäras på alta-
ret,’ flemligen på fi~orgonen ett års~am-
mrmalt lam med #d~i~tifl hörande spisoffer
och drickoffer af livetemjöl, olja och
vm», hvarjem»te ett’±koffer af välluk-
taiide rökverJ< XslcalIe samtidigt brännas
på rökelsealtaret. Det andra lammet
skulle offras, jemte motsvarande spis-
offer, drickoffer # och rökelse, i afton-
stunden, egentl. »mellan de två aft-
narna», 2 M. 29: 39, 41 d. ä. under tiden
mellan solens nedgång och mörknin-’
gen, enligt karaiternas och samari~er-
nas tolkning, hvilket är sannolilc~st
(jfr 5 M. 16: 6); eller ock under tidén
från solens lutning till dess nedergång,
sasom fariseerne och rabbinerne mena.
Vid denna tid, mellan aftnarna, skulle
ock påskalamnmet slagtas, 2 M. 12: 6,
»vid solnedgången kl. 6, alltså på sjelfva
gränsen mellan föraftonen (kl. 3-6 e.
mn.) och senaftonen (kl. 6-9)». Mcl.
Efter de nyssnämda spisoifren kallade
man morgonen »den tid då morgon-
spisoffret framhäres», 2 K. 3~ 20, lika-
som aftonen hette (tiden för) »nfton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
