Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nehemias bok... - Uppslagsord O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<JHÅL-Oti LIZ.
Härför söker man också bevis deruti,
att Jeremia anför en del efter Obadja,
jfr Oh. I-9 med Je. 49: 7-16 (så-
vida det ej är Obadja »om citerar Jere-
mia). Obadjas profetia skulle då till-
höra tiden för Jorams regering, 892-
885 f. Kl.
Obal (eller Ebat, Kr. 1: 22), en
af Joktans söner, en arabisk »tanm,
M. JO: 28.
Obed, Boas’ och Rut» son, Davids
farfader, Rut. 4: »7, kalla» ~ot5ed
Mat. m: 5.
Obed-Edom, den gittiten, mottog
arken i sitt hus efter Ussa» död och
blef under de tre månader, (len hos ho-
nom stod qvar, rikt välsignad, 2 5. 6:
mo f.; i Kr. m3: 13; 15: 25.
2. En levitisk dörrvaktare på Da-
vid» tid, m Kr. 15: »8, som hade en
talrik och kraftfull slägt, » Kr. m6:
38; 26: 4, 8, och som sedan fick sig
tempelskattens förvarande anförtrodt, 2
Kr. 25: 24. Kanske den». som den
nyssnämde.
Obot, ett af israeliternas lägerstäl-
len ö. om Edom, näst före Abarim, 4
NI. 21: »0.
Oded, en from profet som efter Pe-
kab» seger .öfver Juda förmådde folket
Samaria att omhulda och återsända
krigsfångarne, 2 Kr. 28: 9 f. - En
annan Oded, se Asaija y.
Odödlighet. Detta ord förekom-
mer allenast i i Ti. 6: »6, »Gud allena
har odödlighet», och i Kor. 15: 53
f., »detta dödliga måste ikläda sig odöd-
lighet>. - Läran om själen» odödlig-
het fin» till sitt frö redan i Gamla Te-
stamentet; se Ps. 16: 10 f.; 17: »5~
73: 24; Or. 14: 32; Job 19: 25; I)a.
12: 2, 13. Se äfven Jesu »var till »ad-
duceerna i Mat. 22: 32. Kristus har
»tillintetgjort döden och framburit lif
och oförgänglighetiljuset», 2 Tim. i: io.
Ofel, det södra utsprånget af tem-
pelberget i Jerusalem, befästes af Jo-
tam och Manasse, 2 Kr. 27: 3; 33: 14,
och sedermera under Esra och Nehe-
mia, Ne. 3: 25 f. Jfr sid. 206.
Offer, d. ä. gåfva (af lat. offerre,
frambära), gemensamt namn för de olika
slag af gåfvor eller skänker, som den
tillbedjande bär fram inför Gud. Det
motsvarar beltochhållet det eb. ordet
korban, en framuburen g4/va, Mar. 7:
1, hvilket brukas om alla de särskilda
slagen af »heliga g4/bor», såsom offren
kallas i 2 M. 28: 38, såväl om de blo-
diga somn om de oblodiga, 3 M. 1: 2;
2~ 1 3: I~ 4~ 23; 4 M. 5: 15~ 3 M.
6: 20; 4 M. 6: 14, 21; 7: io f. Hade
menniskan ej fallit i synd, så hade hela
hennes lif varit en enda personlig sjelf-
uppoffring, och alla de yttre tingen
Imade ingått i denna uppeffring som de-
lar i ett helt. Men då synden slet ban-
det n-iellan Gud och menniskan, och
hennes gemenskap med honom förvand-
lades i främmandeskap och fruktan,
kände hon behof att af sin egendom
afskilja det bästa hon kunde och bära
det fram för gudomligheten för att der-
igenom förmedla ett förnyadt tillträde
till det genom synden kränkta majestä-
tet, eller för att uttrycka sin tacksam-
het för undfången hjelp. Offer fram-
buros tlerföre strax efter paradisets da-
gar af Kam och Abel, och bland alla
forntiden» folk, alltifrån första begyn-
nelsen af deras historia, finna vi att
man frambar offer till sina vredgade
gudar. Så offrade äfven Noab efter sin
räddning undan flodens vatten bränn-
offer åt Jehova, och patriarkerne byggde
äfven altaren för att frambära »lagtoffer,
åkallande Herrens namn, » M. »2: 7;
»3: 4; 26: 25 etc., så att offret hvilket
beledsagade eller åtföljdes af bönen, är
sjelf att betrakta som en »förkropps-
ligad bön». I)å menniskan sökte nal-
kas Gud i bön eller tacksägelse, kände
hon att hon icke borde komma tom-
händ. Hela hedendomens offerkult,
både i forntid och nutid, vittnar om
huru djupt denna känsla är rotad, och
med hvilken magt den drifver till upp-
offringar för att vinna tillträde till den
store helige.’ Från alla offeraltaren,
alla afgudatempel, alla heliga floder,
som slukat så många tusentals lif, hö-
res genom seklerna det klagande ropet:
»Ilvarmed skall jag träda fram in-
för Herren och buga mig inför Gtmd
höjden? Skall jag träda fram med bränn-
offer, med årsgamla kalfvar? Månne
Herren skall finna behag i tusental vädu-
rar, i tiotusental af oljeströmmar? Skall
jag gifva min förstfödde till offer för
min skuld, min lifsfrukt till syndoffer
för min själ?» Mik. 6: 6 f.
På detta hednaverldens rop svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
