Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord O - Offer...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLvMpAS-oMsmcXaai sie. 341
hafva lärt sina lärjungar Fader vår;
nyligen har en fransk dam här byggt
ett kapell, i hvilket n-ian läser denm-ia
bön på öfver 30 olika språk på stora
taflor kring väggarna: det s. k. Pater-
noster-kapellet. llundra steg från äpet-
sen på östra sidan visas den ort, der
Betfage en gång tros hafva stått; längre
ned kommer man till Betania, Marias
och Marta» by, nära bergets östra fot.
Här i granskapet var det Herren lem-
nade de sina och uppfor till himmelen,
Lu. 24: 5o; Ap. 1: 9, 12. Vid foten
af vestra sluttningen ligger Getsemane.
Vid sidan af den mellersta höjden går
allmänna vägen från Jerusalem förbi
Betania till Jeriko. En utsigt af Olje-
berget med Getsemane se sid. 146.
Enligt det härliga bildspråket i Sak.
14: 4 skall Herren i den yttersta tiden
kemuma det af fienden intagna Jerusa-
lemn till hjelp, och hans fötter skola den
dagen stå på Oljoberget, och detta skall
remna i tu, så att en bred väg till
räddning skall öppnas derigenom, och
derpå skola lefvande vatten utgå från
den heliga staden ut till Salthafvet
österut och till Medelhafvet vesterut;
Herren skall blifva konung öfverallt,
v. 9, allt skall blifva heligt,- sjelfva hä-
starna» bjellror och grytorna i templet
skola vara Ilerren helgade, och kana-
neer skola ej finnas mer, v. 20, 21.
Olympas, en kristen i Rom, l-ielsas
af Paulus, Ro. i6: 15.
Omar, Esaus sonson, en af Edems
furstar, i M. 36: xi, i5.
Omri, Mi. 6: x6, annars i Sv. Amri,
var general öfver den israelitiske ko-
nungen Elas krigshär; men då folket
under belägringen af den felisteisla sta-
den Gibbeton fick höra, att Ela blif-
vit mördad af Simri, så förklarade de
Omri för konung; han tågade emot
Simri, anföll honom i Tirza och tvang
honom att uppbränna sig sjelf och sin
familj. Efter hans död erlände hälf-
ten af follet Omri för konung, den
andra hälften slöt sig till Tibni, Gi-
nats son: en splittring som fortfer un-
der fyra år. Sedan Tibni var död, er-
kände alla Omri för konung; han re-
gerade tolf år, sex år i Tirza och sex
Samaria, x Kl. x6: m6 f., omkr. 929
-918 f. Kl. 1 gudlöshet och afguderi
öfverträffade han sina företrädare, v.
25, 26, och långt efter läsa vi om »Om-
ris stadgar», Mi. 6: x6. Den korta an-
tydningen i Kl. mG: 27 om hans mäg-
tiga bedrifter vinner en viss belysning
af hvad Mesa-monumentet talar om
hans seger öfver Moab. Se Mesa.
Tirza hade förut varit hufvudresi-
den» i Israel; men sedan Omri af Se-
mer köpt Samarias berg, 1 Kl. x6: 24,
byggde han derpå Samaria, som der-
efter var de tio stammarnes hufvud-
stad. Också kallas Samaria i kilskrif-
tema från Nineve: iii/at Bit Ilnumri,
d. ä. Bet Omris (Omris hus’) land.
Omskärelse. 1 sitt nittionionde år
fick Abraham befallning af Gud att
omskära sig sjelf och allt mankön 1-ian
hade i sitt hus, så väl barn af familjen
sens tjenare, hemnmafödda eller köpta:
det skulle vara förbundstecknet mnellan
honom och Gud. På en och samma
dag blefvo de alla omskurne, Abraham
sitt 99:de år och Ismnael i sitt 13:de,
och allt mankön i 1-ian» hus, både hem-
mafödde tjenare och de som vore köpte
från främmande folk, i M. 17: 9 f,
Sedan dess har eumskärelsens bruk bibe-
hållits hos de tvenne folk, som utgått
från Abraham, Ismaels folk eller ara-
berna, och Israels folk eller judarna.
1-Ios de förra verkställes den mellan 6
och x~ året, vanligen i det 13, hos
judarna på 8 dagen efter födelsen en-
ligt Herrens ord redan till Abrahamn
deromn, x M. 17: 12, såsom ock skedde
med Isak, 21: 4, och enligt Moselagens
föreskrift, 3 NI. i~: 3; jfr Fil. 3: 5.
Sabbaten fick ej vålla uppskof, Jh. 7:
22 f. Handlingen verkstäldes vanligt-
vis af husfadren, i nödfall äfven af qvin-
ner, 2 M. 4~ 25. 1 äldre tider begag-
nade» dervid knifvar af sten, 2 M. 4:
25; Jo». 5: 3. Vid omskärelsen fick
gossen äfven sitt namnu, Lu. 1: 59; 2:
21 ; jfr x M. 17: 5. 1 alla tider hafva
israeliterne troget fastbållit detta bruk;
äfven i Egypten iakttogs det noga. En-
dast det foll som föddes och växte upp
under ökenvandringen, förblef eemsku-
ret ända tilldess de allesamman, efter
inträdet i Kanaan, emnskuros i Gilgal,
Jo». 5: 4 f. Under de syriska förföl-
jelserna (Antiolus Epifanes) höll fol-
ket fast dervid trots myclet lidande,
och greker» och romare» speord rigta-
des ofta mnot detta judarnas tecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
