Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Stock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 srocmc.– 5T )LAIi.
trodde sig kunm»a i dan» läsa han»liga
och tillkonmmamsde tim»g, särskildt da ha-
byloniske "stjernkikarne", Da. 2: 2,
27, allt detta utöfvade ofta på Israels
folk att fördarfligt inflytande trots Her-
ren» upprepade varningar. Jfr 5 NI.
4: 19; 17: 3; 2 Kl. 21: 3; 23: 5; Ja
10: 2; I9~ 13; Ha. 8: mG; Zef. ~: 5.
Följande »tjernor och »tjarubildar
äro särslcildt nän»da: Vanus, morgon.
»tjernan, Es. 14: m2; Up. 2: 28; Onion
och Plejaderna (Sjustjernan), Job 9:
9; 38: 31; Es. m3: mo; Am. 5: 8; Stora
Björnen eller >Karlavagnen», Job 9~ 9;
38: 32; Draken (ahvalfisken»), Job 26:
13, samt Tvillingarna (Kastor och Pol-
lux), Ap. 28: mm. Om 2 Kl. 23: 5, jfr
Planeterna.
Stock, sa Fängelse.
Stockmästare, Lo. m~: 58, gr.
praktor, utmätningsbetjent eller rätt»-
betjént.
Stod, se Pelare.
Stoft. Att strö stoft eller asica på
sitt hufvud, Jo». 7: 6, var ett tecken
till sorg; att sitta i stoftet att uttryck
af djup bedröfvalse eller förnedring,
Klagv. 3~ 29; Es. 47: 1; Ps. 7: 6.
Att kasta stoft emot någon var att sätt
att anklaga och brännmärka honom
såsom förtjent af intet annat än graf-
van. Så kastade Simai stenar och jord
mot David, då denne flydde från Jeru-
salem, 2 5. 16: 53. Likaså, då judarna
ej längre kunde uthärda Pauli ord, rafvo
de af sig sina kläder och kastade stoft
upp i vädret, Ap. 22: 22 f. Att af-
skaka stoftet af sina fötter emot någon
var att afsäga sig all gemenskap med ho-
nomMat. lo: 14;Mar.6: mm;Ap. 13:51.
Stoiker, Ap. 57: m8, att filosofiskt
parti bland grekérna, stiftadt af filoso-
fen Zeno från Citium på Cypern (f.
340 f. Kl.) och så benämdt efter dan
med målningar af Polygnotus smyckade
stoa eller pelarsal i Aten, i hvilkan Zeno
meddelade sin undervisning. Zenos
lära utvecklades af Klaantes från As»o»
(omkr. 260 f. Kl.) och än vidare af
Krysippos fråm» Cilicien (omkr. 240 f.
Kl.), systemets egentliga utbildare. Stoi-
karnas lära allan stoicisn»an betraktade
hela vanidsalltat som ett enda lafvande
väsende, byar» leropp är materien, och
hvars själ är Gud. Gud eller vanids-
själen är att saligt, heligt och fullkomn-
ligt väsem»die, alltim»gs fader ocl» vårdare,
manm»iskovänlig och välgörande, straffan
de onda och belönar de goda. Ur sitt
eget väseuda, son» är en substans af
eld allan varm luft, fram»»bragta han varl-
den, hvilken är god och fullkomlig
lilcasom»» han sjaif; det onda bidrager
blott till att låta det goda stå så n»yc-
kat bättre fram. Och såsom veriden
haft an bömjan, skall den ock hafva att
slut genom an allmän varldsbrand,
hvilkan allt går under uton» Gud sjaif.
Så börjar åter an ny venldsperiod lik
dan förra, och så skall det fortgå i ett
fast bestämdt kratslopp. Menniskan,
hvars själ fortlefvar efter döden man
allenast till verldsbranden, då den åter
går in i venldssjälan eller Gud, har nu
denna vanid till sin högsta uppgift
att lafva i öfveransstämmelse med na-
turen, d. ä. följa da lagar som äro gifna
för henne i och naad hennes ställning
vanidsalltat. Hon måste lefva sona
en del af det hela, fogande sig i tin-
gens bestämnda ordning; som» att för-
nuftigt väsen, ej följa känslor och
passioner; och för det tredje som en
medlem i ett san»fund af förnuftiga vä-
sen. Att så lafva efter naturen, det
är dygd, och dygdan är det enda verk-
liga goda.
Stolar att sitta på brukadas hos
de äldre israalitarna vida mera än i de
senare tiderna, då persisk och romriansk
sed att ligga till bords gjorde sig gäl-
lande. Josef lät sina bröder sitta vid
bordet, m NI. 43: 33. Jfr m Kl. 13: 2o;
1 5. 9~ 22; 20: 5, 24, 25. Salomo
målar dan lättsinniga qvinnan såsom»
sittande på an stol, Or. 9~ 14, och
gästkammaran för Elisa ställer sunami-
tiskan äfven an stol, 2 Kl. 4: mo. Ebre-
anna hade utan tvifvel blifvit bekanta
med stolar i Egypten. De gamle egyp-
tierna hade nan»ligan en stor mångfald
af stolar, från de enklaste arbet»stolar
med tre fötter oci» lädarsit» till da präk-
tigaste länstolan, inlagda med elfenben
och klädda med dyrbara tyg. En egyp-
tisk eröfrara uppräknar en gång bland
sina byten: »Sex konungens stolar med
pallar dertill, af elfenben och caderträ;
sex stora bord af cederträ, inlagdt med
guld och ädelstenar.
En sådan präktig konungastol var
äfvam» Salomos tron af elfenben, öfvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
