Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord V - Vindar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI5IIETEN.-VITTNE. 537
planetkonjunktionen i dess början, så
tedde den sig för dem just i öster
(Mat. 2: 2), ty den 29 Maj 747 gick
den upp 3~/2 timmar före soluppgången.
Om de då begåfvo sig på resa, så torde
de, säger Alford, på något mera än 5
manader hafva kommit till Jerusalem
(Esra reste på 4 månader från Babel
till Jerusalem, Ear. 7: 9) och alltså,
om de på aftonen begifvit sig från
Jerusalem till Betlehem, skådat planet-
konjunktionen i rigtning åt Betlehem
till. En annan mening är, att de först
senare, ett par år efter planetkonjunlc-
tionens fulländning, kommit fram till
Judeen. Såsons ett märkvärdigt sam-
manträffande anmärker man äfven, att
den lärde juden Abarbanel, som ej
kände något alls om denna konjunktion,
sin kommentarie till Daniel, utgifven
nr 1547, omtalar som en tradition att
ingen planetkonjunktion kunde vara
märkligare än den som egde rum mel-
lan Jupiter och Saturnus före Moses
födelse, år 2,365 e. v. sk., och uttryc-
ker den meningen att ett dylikt feno-
men år 1463 e. Kl. vore att betrakta
som ett tecken bebådande Messias’ an-
komst. En gissning är, att sådana
astrologiska funderingar funnos bland
judarna redan på Kristi tid.
Man har gjort invändningar mot
den föreställningen, att Gud skulle så
begagnat sig af den astrologiska vid-
skepelsen, som sökte tecken i stjer-
norna. Men dertill har »varats, att
samma Guds vishet, som lät menniskors
ondska blifva ett medel att föra Josef
till Egypten, och som lät konungen af
Babel genom hednisk spådomskonst och
lottkastning bestämma sig för att an-
gripa Jerusalem (He. 21: 21 f.), äfven
såväl kunnat låta astrologien blifva ett
medel att föra österns vise till Kristus.
(Wetstein, hos Alford.) Sannolikt är
älven att Gud genom inre uppenbarelse
tedde sig för magerna redan förräms
de sågo stjernan, likasom han gjorde
efteråt, Mat. 2: 12. (Schaff, Hist. Chr.
Ch., p. 116.)
På grund af de ofvan anförda astro-
nomiska beräkningarna har man emel-
lertid bestämt Jesu födelseår till något
af åren 747-750 Roms år. Jfr sid.
212.
Visheten, ett namn, hvarunder
Messias uppträder i Or. 8, der han
v. 22 f. vittnar om sig sjelf såsom va-
rande hos Jehova före allt skapadt och
v. 30 såsom varande hans verkmästare *
vid verldens skapelse o. s. v. Se äfven
Job 28: 12 f.; Je. 51: I5; Or. 30: 4.
1 N. T. jemföre man Jb. 1~ 1 f., om
huru allting är vordet genom det eviga
Ordet, och de ställen der Kristus kallas
»Guds vishet» eller »visdom», Ln. II:
49; s Klor. 1: 24, 30; jfr Ro. II: 33;
I Kor. 1: 21.
Vittne. Med afseende på vittnes-
mål gifver lagen följande bestämmel-
ser: - x) Minst tvenne vittnen fordras
för att bestyrka en anklagelse, 4 M.
35: 30; 5 M. 17: 6; 19: ~5; Jh. 8:
I7~ 2 Klor. 13: ~ jfr Tim. 5: I9.
- 2) Ett vittne som förteg sanningen
och sedan bekände sin skuld, skullefram-
bära ett särskildt syndoffer, 3 M. 5: 1,
5 f. - 3) Ett falskt vittne skulle lida
det straff, som borde följa på det brott
han sökte bevisa, 5 M. 19: ~8 f. -
4) Illvilliga rykten och förtal förbju-
das, 2 M. 20: 16; 23: 1~ 3 M. 19:
m6. - 5) Vittnena skulle vara de första
att verkställa straffet, 5 M. 13: 9; 17:
7; Ap. 7: 58. - 6) 1 händelse ett
djur, som lemnats någon i förvar, blifvit
rifvet af vilda djur, skulle vårdaren
framlagga nagra qvarlefvor derutaf till
bevis på sin oskuld, 2 M. 22: 13.
Huruvida vittnena beedigades före
vittnesmålets afgifvande, är ej klart.
Någre hålla så före på grund af 3 M.
5: 1. - Enligt Josefus voro qvinnor
och slafvar ej vittnesgilla.
Vittnen nämnas stundom såsom när-
varande vid stadfästelse af köp o. d.
Se M. 23: 12 f.; Rut ~: 9; Je. 32:
io f.
1 N. T. användes ordet vittne (gr.
martyr) i särskild mening om dem somn
lif och lära vittnade om Kristus, Ln.
24: 48; Ap. 1: 8; (jfr 1 Pe. 5: 1,
» vittne till Kristi lidanden»); isynnerhet
om sådana som med sitt blod beseglade
sitt vittnesbörd, såsom »den förste mar-
tyren», Stefanus. Jfr Ap. 7: 59; 22:
20; Up. 2: 13; 17: 6. Kristus sjelf
kallas »det trogna och sannfärdiga vitt-
net», Up. 1: 5; 3: 14. 1 Up. II: 3
Eb. amon; jfr arnan i Hö. ~: 5, bygg-
mästare eller konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
