5 Abstrakt—Achatz 6 ner är en musikpsykologisk fråga, som knappast kan besvaras med ja 1. nej. Sannolikt är det beroende på den personliga läggningen hos den skapande och exekverande musikern liksom hos åhöraren, om musiken uppfattas ss. en fristående konstart 1. om den måste anknytas till yttre företeelser. Jfr Programmusik. Abstrakt 1. Abstraktur se Orgel. Abt, Franz, 1819—1885, tysk komponist av sånger, av vilka särskilt hans manskvartetter förvärvat stor popularitet, t. ex. Sakta västanfläk-tar susa. — L it t.: B. Rost, Vom Meister des volkstümlichen deutschen Liedes F. A. (1924). A calora'to (it.) ”med värme”, innerligt. A cappe'lla (it.) ”i kapellstil”, körsång utan instrumentalackompanjemang. A c.-stilen fordrar en behandling av stämmorna, som tillåter sångarna att intonera rent utan instrumentalt stöd. Dess högsta konstnärliga förebild är *Palestrinastilen. A capriccio [-i'ttcå] (it.) ”nyckfullt”, efter behag. Accademi'a dei filarmonici, berömt musiksällskap i Bologna stiftat 1666, har flera äldre föregångare. Accarezze'vole (it.) ”smekande”. Accelera'ndo [attc-, sv. utt. äv. aks-] (it.) påskyndande, så småningom i hastigare tempo. Accent [aksä'nt], i musiken betoning av vissa toner genom tryck (*dy-namisk a., trycka.) 1. förlängning (*ago-gisk a.). Utom den normala accen-tueringen, som framgår av notskriften (betoning av ”starka” och ”halvstarka” taktdelar) kan från innehållets synpunkt viktiga toner framhävas genom tryck (>, A, sf,fz etc.) 1. förlängning (ten., —, etc.). Vid livfullt föredrag förekommer utan särskild uppmaning i nottexten såväl dynamiska som agogiska a.-er, vilkas anbringande måste regleras av exe-kutörens smak och stilkänsla. Acce'ntus [aks-], i den gregorianska sången den recite rande (psalmo-dierande) deklamationen på en ton, som endast förändrar sig vid skiljetecken i texten, genom höjning vid komma och sänkning vid punkt. Mot- Carl Achatz. satsen till a. är concentus. Båda uttrycken är föråldrade. Jfr Tuba. Acciacatu'ra [attca-] (it.), en numera obruklig prydnad vid piano- och orgelspel, vid vilken lilla undersekunden anslogs samtidigt med sin huvudton. Termen a. förekommer även med samma betydelse som A p p o g g i a -tura. Accompagnato [-nja'-] (it.) ”beledsagat”, *recitativ med fullständigt utarbetat ackompanjemang i motsats till *seccorecitativ, som endast hade *generalbas. A. förekommer tidigast i Monteverdis Orfeo (1607) och hos Schütz i Uppståndelsehistorien (1623) men blev vanligt först under 1700-talet. Accord, a c c o r d a se Ackord. Accordo 1. Lirone perfetto (it.), en föregångare till kontrabasen med 10 å 16 strängar, förekom under 1500- och 1600-talen, mest i Italien. Achatz, C a r 1, f. 1901, österrikisksvensk flöjtist, var elev av A. von Leeuwen vid musikakademin i Wien, har framträtt offentligt sedan 1913, var 1920—41 förste flöjtist vid Konsertföreningen i Stockholm, har senare varit soloflöjtist i Berlin och Wien men verkar nu åter i Stockholm. A., som är en av samtidens bästa flöj-