11 Afrikanskan—A h Iberg 12 ETm. von Hornbostel (African negro-music, 1929), J. Tiersot (La musique dans le continent africain och La musique au Dahomey, 1903), B. Anker-mann (Die af rikanischen Musikinstru-mente, 1903) o. a. Musiken på Madagaskar är behandlad av Hornbostel (Melodien aus Madagaskar und Mela-nesien, 1909) m. fl. Bäst känd är givetvis den arabiska musikkulturen i norra A. — L i 11.: P. Ricard, Corpus de musique marocaine (1931), R. d’Er-langer, Chants populaires de 1’Afrique du Nord (1931), A. Lasbordes, La musique de Bourgueil en Algérie (1928), varjämte även Hornbostel, R. Laach-mann och B. Bartök har publicerat värdefulla rön. Afrikanskan (L’Africaine), opera av Meyerbeer, text av E. Scribe (sv. övers, av Ernst Wallmark), påbörjad 1838, föreligger i 2 versioner, avslutade 1842 och 1860, uppf. f. f. g. i Paris 29/4 1865, i Stockholm 29/4 1867, 1/1 1944 spelad 153 ggr i Stockholm. Afzelius, Arvid August, 1785 —1871, kyrkoherde, hävdatecknare, skald. A. har samlat och upptecknat Svenska folkvisor, som han tills, m. E. G. *Geijer utgav 1814—1817 (nv uppl. 1880 av R. Bergström o. L. Höijer). Dessutom skrev han Traditioner af svenska folkdanser (1814, 1815) och Tonsiaren Olof Åhlströms minne (1867). Agatha, den kvinnliga huvudrollen (sopran) i Webers opera *Friskytten. Age'nda (lat.) ”vad som skall göras”, gudstjänstordning, särskilt inom den protestantiska kyrkan. Agevole [adje'våle] (it.) ”lätt”. Agita'to [adji-] (it.) ”upprört”, lidelsefullt. Agnus Dei (qui tollis peccata mundi), lat. ”Se Guds lamm, som borttager världens synder”, mässordina-riets sista sats (med Dona eis pacem = Giv oss frid). Agogi'k (fr. gr.), läran om den del av rytmen, som har att göra med tonernas relativa längd. I inskränkt mening använder H. *Riemann termen ss. beteckning för sådana rytmiska förskjutningar, som inte framgår direkt av notbilden, rubato, tenuto etc. Jfr Agogisk accent. Agogisk accent [ gå'-], en av H. *Riemann präglad term för de små förlängningar av vissa noter, som icke angives i nottexten. A. a. kan åtföljas av dynamisk a., men kan även ersätta denna, ja den kan t. o. m. ersätta den normala accentueringen av betonade taktdelar, särskilt på sådana instrument, där dessa inte kan framhävas genom tryck (t. ex. på orgeln). Se även Accent. Agrell, Johan, 1701—-1765, svenskfödd tonsättare (från Löt i Östergötland). Som student i Upsala upptäcktes A. av prins Maximilian av Hessen, som engagerade honom som konsertmästare i sitt hovkapell. Från 1746 var han stadskapellmästare i Nürnberg. Som tonsättare av sinfo-nior (vilkas form redan närmar sig den klassiska symfonins), klaverkon-serter och annan instrumentalmusik hörde A. till dem som utbildade den nya * instrumentalstilen. — Litt.-. K. Valentin i Svensk musiktidning 1911:4 och P. Lindfors i STM 1937. Agréments [-mä'] (fra.) ”prydnader”. Ahlberg, Fritz, f. 26/6 1886, violinist, har bedrivit studier vid mu-sikkonservatoriet i Stockholm (Fr. *Book) samt hos *Marteau i Genève, *Rémy i Paris och von*Auer i Petersburg. Hos Auer verkade han även som underlärare och var 1913—16 lärare vid kejs. konservatoriet i Riga. 1916 blev han förste violinist i hovkapellet i Stockholm. Sedan 1920 är han konsertmästare för andra violinerna vid Konsertföreningen. A. har även haft framgång som solist. Ahlberg, Gunnar, 1888—1943, pianist och dirigent. Studier vid mu-sikkonservatoriet i Stockholm (Lennart Lundberg) ledde till Jenny Lindsstipendiet 1909, varpå han fortsatte sin utbildning hos Ignaz Friedman och J. Weiss. 1912—18 var han kapellmästare vid Deutsches Theater i Berlin, senare repetitör i Bayreuth och reste dessutom som ackompanjatör (bl. a. åt Kuhlenkampf). Ahlberg, T o r, f. 6/5 1913, pianist, har studerat pianospel hos *Haquinius 1924—31 samt 1938 och vid konservatoriet (Olof *Wibergh) 1931—37. Efter den framgångsrika debuten 1938