Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- A quatre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
A quatre mains—Arenskij
44
Anton Stepanovitj Arenskij.
Ä quatre mains [sv. utt. [-akattre-mä/ng]-] {+akattre-
mä/ng]+} (fra.) ”med fyra händer”, spel
av två pianister vid samma
instrument.
Ä quatre voix [a ka'ttrö voa']
(fra.) ”för fyra röster”, för fyra
stämmor.
A quattro voci [vå'tèi] (it.) ”för
fyra röster”, för fyra stämmor.
Arabers och persers musikteori
skilde sig från den antika grekiska
därigenom, att de inte fick sin
tonbestämning genom uppdelning av en
sträng utan tvärtom genom
strängförlängning (messel), varigenom man
fick en nedåtgående naturtonserie
(två stränglängder = underoktav, tre
= underduodecima etc.). Man
stannade därvid inte heller som
pythagoré-erna vid fjärde naturtonen 1. som
Didymos vid sjätte, utan man fortsatte
ända till 46:e naturtonen, varigenom
man kunde nå intervaller mindre än
1/2 halvtonssteg. Ur detta tonrika
system använde man 16 18-stegiga
urvalsskalor. Gentemot dessa har man
visserligen sökt hävda det
*pythago-reiska systemet (Alfarabi under
900-talet) men utan resultat, dock segrade
under 1300-talet hos perserna den
västerländska 12-tonskromatiken. —
Arabernas viktigaste instrument är
*lutan, som nådde Europa över det
mosarabiska Spanien liksom
stråkinstrumentet *rebec, som blev en av
förformerna till våra
stråkinstru
ment. Vidare förekommer långflöjter
och cittror (kanün). — Litt,: G.
Pesenti, Canti sacri e profani, danse e
ritme degli Ar abi (1931); J. Ribera y
Tarragö, Music in ancient Arabia and
Spain (1929); R. Lachmann, Musik
des Orients (Jedermannsbücherei
1928); H. G. Farmer, A history of
Arabian music to the 13 century
(1929); J. Rouanet, La musique arabe
(Lavignacs Encyclopédie de la
musique, 5, 1922).
A'rcadelt, Jakob, 1514—1557,
(troligen) nederländsk tonsättare
verksam i Florens och Paris. A. var
en av sin tids mest namnkunniga
madrigalkomponister. Av hans verk
åtnjuter fortfarande den sköna
madri-galen II bianco e dolce cigno
popularitet.
Arca'to (it.) (spela) med
strå-ken(!).
Arco (it.) ”båge”, stråke; (c o 11’)
a., (spela) med stråken.
Arco-kvartetten bildades 1933
med Åke Johnson som primarie, Inge
Möller och senare Tage Lundgren som
sekundviolinist, Percy Engborn som
altviolinist och Gunnar Rudberg som
violoncellist. Utom i Stockholm har
A. konserterat i Skåne och Danmark
samt i radio.
Arde'nte (it.) glödande.
Ardi'ti, L u i g i, 1822—1903,
populär italiensk kompositör, var från
1846 kapellmästare i Havanna, New
York, Konstantinopel och Petersburg
och från 1858 i London, varifrån han
som gästdirigent företog resor i
Europa och Amerika. Han har
komponerat 3 operor, orkesterverk m. m. och
nådde stor popularitet med sina
koloraturvalser Parla! och II bacio. 1896
utgav han sina memoarer My
remini-scences.
Are'nskij, Anton
Stepanovitj, 1861—1906, rysk tonsättare,
var 1879—82 elev vid konservatoriet
i Petersburg (*Rimskij-Korsakov i
komposition) och blev 1883 lärare i
komposition vid konservatoriet i
Moskva men flyttade 1895 över till
Petersburg som dirigent för
hov-sångarkapellet. Han har i moderat
rysk stil skrivit operor och annan
scenmusik, en balett, 2 symfonier,
pianokonsert, violinkonsert,
kammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0030.html