81 Basbjäl ke—Bassetthorn 82 Baslägen. ocli att satsens sluttonika alltid har grundtonen i basen. Känslan för basstämmans betydelse ss. harmoniskt fundament synes först ha gjort sig gällande inom 1300-talets florentin-skola. I utpräglad polyfon tonsats har alltjämt basen en mindre viktig harmonisk funktion än i den homofona stilen. Detta förhindrar emellertid inte, att basstämman i en f. ö. homo-fon sats kan ha kontrapunktisk utformning. Jfr även Generalbas. Basbjälke, på stråkinstrumenten en på lockets undersida fastlimmad spjäla, som håller detta i spänning. Bashorn, ett ur *sinkans basform *serpenten utvecklat instrument (av trä), uppfunnet 1780. Det förekom i militärorkester ss. basinstrument men undanträngdes ca 1840 fullkomligt av den då nya *tuban. Basklarinetten uppfanns 1793. B. bygges i B och A och klingar oktaven under B- 1. A-klarinetten. Den har en mörk, ädel klang och är i det närmaste tekniskt lika lättbehandlad som en vanlig klarinett. Den noteras i bas- 1. violinklav (i senare fallet klingar den oktaven under B- 1. A-klarinetten). — Ill. se K 1 a r i n e 11. Basklav, F-klav på notsystemets andra linje (uppifrån räknat), anger att noter -på denna linje skall klinga (lilla) f. Baslägen. För att beteckna ett ackords b. använder man ännu (i brist på bättre) en terminologi hämtad från det sedan nära 200 år obrukliga gene ralbassystemet. Treklangens b. är grundläge (med grundtonen i basen, notex. a), första omvändningen 1. sext-ackordsläge (med övertersen i basen, b) och andra omvändningen 1. kvart-sextackordsläge (med överkvinten i basen, c). Septimackordens b. är sep-timackordsläge (d), första omvändningen 1. kvintsextackordsläge (e), andra omvändningen 1. terskvart-ackordsläge (f) samt tredje omvändningen 1. sekundackordsläge (g). Jfr även Generalbaslära. Bassa'ni, Giovanni Battista, c:a 1657—1716, italiensk kompositör, var 1677—82 organist i Ferrara, blev senare preses i Accademia filarmonica i Bologna och 1683 kapellmästare för en accademia i Ferrara. Han har skrivit operor, oratorier, andlig a cappel-la-musik, intressanta kantater (därav en i Riemanns Kantatenfrühling) samt talrika sonator för stråkinstrument med generalbas (triosonator i J. von Wasielewskis Die Violine im 17. Jahrhundert och i Torches Da musica istromentala in Italia nr 7). — L i 11.: Pasini i SbMG 7. Basse danse [bas dä's] (fra.) promenaddans, populär under 1400- och 1500-talen. Basse taille [bas ta'j] (fra.) baryton. Basse'tt, under 1700-talet tysk benämning på violoncellen; i sammansättningar (*b.-horn etc.) instrument i tenorläge. Basse'tthorn, klarinettyp i tenorläge (i Ess) och nära besläktad med altklarinetten (i F). B. uppfanns ca 1770 och förekommer bl. a. hos Mozart (Requiem och Titus) och undantagsvis senare (Mendelssohn, R. Strauss’ Die Frau ohne Schatten). Eljest har det undanträngts av *basklarinetten.