83 Basso continuo—Basun 84 Bassetthorn. Basso conti'nuo (it., förk. B. C.) = B. generale, se Generalbas. Basso fondamentale hos *Rameau en tänkt basstämma av ackordens grundtoner: Basso generale se Generalbas. Basso ostina'to (it.) ”envis bas”, ett kort bastema, som envist upprepas under ständigt nya kontrapunktiska bildningar i över-stämmorna. Se P a s -sa c agli a och Cha-conne. Bastuba se Tuba. Basun (it. [eng. och fra.] trombone, ty. Posaune) bleck-blåsinstrument, vars *naturtonsserie kan kompletteras nästan i det oändliga genom en lös bygel, varmed biåsaren under spelandet kan förlänga 1. förkorta röret. För b.-en har alltså aldrig problemet med utfyllandet av luckorna i naturtons-serien existerat. (I militärorkester förekommer även b.-er med ventilanordning.) B. har med sin religiöst högtidliga karaktär redan tidigt använts för koralblåsning i kyrktorn och liknande ändamål. I den tidigaste orkestern (från G. Gabrieli) finner man den oftast ss. förstärkning av kören och då byggd i familjer, från diskant- till basb. Från operaorkestern, där den begagnas både ss. kör-förstärkning och ss. karakteriserande instrument (för upphöjt religiösa verkningar t. ex. i Trollflöjten 1. för demoniska i Don Juan), infördes b. av Beethoven i symfoniorkestern (finalerna i femte och nionde, ”oväders-satsen” i sjätte symfonien). Av b.-familjen återstod här endast alt- (i F), tenor- (i B) och basbasun (i F), och under det sista århundradet har även alt- och basb. alltmera försvunnit. För att ersätta basb.-en bygger man numera i stället tenorb.-er med grövre rör och en extra slinga för att fylla ut intervallet mellan 1H och Ess (se Oktav 2). Under denna ton kan en basun ist med god *embouchure utvinna ytterligare några toner (ner till 1G). Från F och upp till c2 besitter tenorb. samtliga kromatiska toner. B. är ett transponerande instrument och noteras även ss. sådant i militärorkester (tenorb. noteras i violinklav en nona för högt). I opera- och sym Basuner.