85 Batteri—Bayer 86 foniorkester noteras den däremot ss. C-instrument, numera oftast alla tre b.-erna i bas-1. tenor klav, tidigare i alt-, tenor- och basklav för de olika storlekarna 1. tenor- för de båda högsta och basklav för den lägsta stämningen. B. har funnit föga användning ss. soloinstrument (b.-konsert av A. Henneberg) och ss. kammarmusikinstrument torde den överhuvudtaget knappast förekomma. Däremot har den fått en betydande användning i jazzorkestern även för sångbara partier, där man särskilt utnyttjar b.-ens möjligheter till portamento och vibrato. Här har även den sordinerade b.-en, som tidigare endast kom till bruk förvissa effekter, fått vidsträcktare användning. Batteri (it. batteri'a) se Slagverk. Battisti'ni, Mattia, 1857—1926, it. barytonist av betydande mått. Från 1876 bereste B. hela Europa (även vid många tillfällen Sverige). Han utmärkte sig såväl genom stilkänsla och gestaltningsförmåga som genom stämmans skönhet, som han lyckades bibehålla ända in i hög ålder. Battu'ta (it.) taktslag. Ritmo di tre (quattro) battute (hos Beethoven bl. a. i nionde symfonins scherzo) betyder, att tre (resp, fyra) takter skall sammanfattas till en ”stortakt”. Bauck, Carl Wilhelm, 1808— 1877, musikskriftställare och tonsät- Mattia Battistini. Arnold Bax. tare, sedan 1858 lärare i musikhistoria vid konservatoriet. Han har utgivit bl. a. Handbok i musikens hist. (1862, 1867, 1888), Musik och teater (uppsatser 1868) och musikteoretiska läroböcker. Baudrier [bådrie'], Y v e s, f. 11/2 1906, fransk kompositör, är autodidakt och ”har under sina många sjöresor mottagit intryck för sina symfoniska dikter Ras de Sein och Le grand voilier. Liksom E. T. A. Hoff-mann är B. romantiker och äventyrare och liksom denne känner han inga gränser- mellan de olika konstarterna. Han är musiker, diktare och målare” (Fred Hamel i Das Atlantis-buch der Musik, 1943). Bax [bäcks], Arnold, f. 1883, engelsk tonsättare, utbildad vid Aca-demy of Music i London (Fred. Cor-der) 1900—05. Under intryck av impressionism och högromantik har B. skapat en personlig stil, delvis på grundval av irländsk och skotsk melo-dik och rytmik. Av hans två symfonier är särskilt den i ess-moll högt skattad (även uppförd i Stockholm). Han har även skrivit andra orkesterverk (symfoniska dikter och uvertyrer), viola-konsert och andra konsertanta verk, värdefull kammarmusik, körverk och orkestersånger. Bayer, Josef, 1852—1913, österrikisk balettkomponist, blev 1870 violinist i österr. hovkapellet och 1885