95 Beethoven—Behrend 96 äktenskapliga kärleken. Han hyste vid flera tillfällen allvarliga äkten-skapsplaner och giljade fastän utan framgång till en rad av Wiens högättade musicerande damer (Giulietta Guicciardi, Therese Malfatti), och det mycket omskrivna brevet ”An die unsterbliche Geliebte” (1812) torde vara riktat antingen till Therese von Brunswick 1. (mindre sannolikt) sångerskan Amalie von Sebald. — För kännedomen om B:s liv ha de på grund av hans dövhet nödvändiga konversationshäftena varit av den största betydelse, övriga källor är hans brev (övers, till svenska av Gunnar Norlén, 1920) samt uppgifter av hans elever och vänner *Schindler, Ries, *Czerny m. fl. Tydningen av B:s verk är fortfarande underkastad diskussion. Medan en riktning betraktar honom ss. typen för en företrädare för den absoluta musiken, har han av andra ansetts ss. programmusiker. Att B. ofta lät sig inspireras av utommusikaliska företeelser torde inte kunna förnekas. I motsats till högromantikens programmusiker (Berlioz m. fl.) lyckas han emellertid alltid finna en form, som täcker innehållet. Ä andra sidan blir för honom formen aldrig huvudsak. Denna balans mellan innehåll och form torde f. ö. vara den hos B. mest framträdande egenskapen. B:s skapande omfattar verk av snart sagt alla de former, som var i bruk under hans tid. I sina tidigare arbeten ansluter han sig stilistiskt till den wienklassiska stilen hos Haydn och Mozart men tillför denna stil även romantiska drag. Ungefär fr. o. m. tredje symfonin blir hans stil alltmera personlig samtidigt med att han tar allt starkare intryck av äldre mästare ss. Bach, Händel, Gluck m. fl. I flera av hans sista stråkkvartetter och pianosonater existerar sonatcykel-formen endast ss. det ideella form-underlaget. Orkesterverk: 9 symfonier (I C-dur op. 21, 1800; II D-dur op. 36, 1802; III Ess-dur [Eroica] op. 55, 1804; IV B-dur op. 60, 1806; V c-moll op. 67, 1808; VI F-dur [Pastoral] op. 68, 1808; VII A-dur op. 92, 1812; VIII F-dur op. 93, 1812; IX d-moll op. 125 [med kör final], 1823); uvertyrer (König Stephan, Coriolanus, Zur Weihc des Hauses [se även under opera- och scenmusik]), tonmålningen Wellingtons Sieg bei Vittoria (1813), danser m. m. Konsertanta verk: violinkonserter (D-dur op. 61, 1806, samt den ofullbordade i C-dur, 1792, bearb. av J. Hellmesberger, 1876, och J. Manén, 1931), 5 pianokonserter (C-dur op. 15, 1795; B-dur op. 19, 1795; c-moll op. 37, 1800), trippelkonsert (piano, violin och violoncell, op. 56, 1804), 2 romanser (för violin med ork., G-dur op. 40, F-dur op. 50). Verk för piano: 32 sonater (3 op. 2; op. 7; 3 op. 10; op. 13 [pathétique]; 2 op. 14; op. 22; op. 26; 2 op. 27 [Quasi una fantasia och ”månskenssonaten”]; op. 28; 3 op. 31; 2 op. 49; op. 53 [Waldstein]; op. 54; op. 57 [Appassionata]; op. 78; op. 79, op. 81a [Lcs adieux]; op. 90; op. 101, op. 106 [für das [-Hammer-klavier];-] {+Hammer- klavier];+} op. 109, op. 110, op. 111), 21 variationsverk ("Diabelli-var.” etc.), bagateller m. m. Kammarmusik: 16 stråkkvartetter, pianotrior, 10 sonater för violin och piano, septett (op. 20), stråkkvintett, blåsarkvintett m. m. Scenmusik: operan Fidelio (Leonore 1805, förkortad 1806, nuvarande version 1814) med 4 uvertyrer (Leonore I, II och III [1806] samt Fidelio), musik till Goethes Egmont (1809—10) och till Kotzebues festspel Die Ruinen von Athen (1811) med uvertyrer, 2 baletter. Körverk med orkester: oratoriet Christus am Ölberge (1800—01), kantater, konsertarior, sånger med piano (An die ferne Geliebte [1816]) m. m. L it t.: Bland grundläggande biografier märkes främst A. Schindler, Biographie von L. v. B. (1840, ny upplaga av F. Volbach 1927), A. B. Marx, L. v. B:s Leben und Schaffen (5 uppl. 1901), A. W. Thayer, Life of L. v. B. (5 bd, 1866—1908, eng., ty. övers.,. 1907 ff.), R. Rolland, B. (1903, svensk övers., 1916),T. Norlind, B. och hans tid (1924), P. Bekker, B. (1911, svensk övers. 1916), A. Halm, B. (1927), L. van B:s Konversations-hefte (2 bd, utg. av G. Schünemann 1941—42). Behrend, William, f. 1861, dansk musikskriftställare och ämbetsman.