139 Boom—Borodin 140 Alexander Borodin. Boom, Jan van, 1807—1872, holländsk-svensk pianist, elev av *Hum-mel och *Moscheles, kom till Stockholm 1825, verkade där först som konsertpianist och privatlärare men blev 1847 lärare vid konservatoriet och slutade samtidigt sin virtuosbana. Som pianopedagog företrädde han en konservativ riktning och utbildade i denna anda många av våra främsta pianister under 1800-talet. B. komponerade operan Näcken (uppförd 1844), pianokvartett, pianosonat (utgiven av Musikaliska konstföreningen), orkesterverk, pianostycken och sånger. — Litt.: T. Norlind, J. v. B. (STM, årg. 25, 1943). Boon, Gottfrid Johan, f. 19/8 1886, pianist och pedagog, studerade vid konservatoriet i Stockholm (organistexamen 1906), för Richard Andersson (1907—14), E. d’Albert i Berlin (1915), Aurora Molander (1916) och för Artur Schnabel i Berlin (1920 -—22). Han har konserterat i Stockholm, Köpenhamn och svenska landsorten. B. bedriver en omfattande pedagogisk verksamhet i Stockholm (lärare vid musikhögskolan sedan 1928). Bland hans elever må nämnas Stig Ribbing, Axel Pettersson, Hans Ley-graf, Tore Wiberg, Herbert Westrell, Sven-Gunnar Andrén och Dagmar Nördenfelt. Borch [-k], Gaston, 1871—1926, fransk-norsk tonsättare och dirigent, uppfostrades i Sverige och studerade hos *Massenet i Paris och J. *Svendsen i Köpenhamn. Han var 1893—98 dirigent och lärare i Oslo och Bergen och var från 1899 ledare för olika orkestrar i U. S. A. Efter första världskriget kom han till Stockholm ss. ledare för Skandiabiografens orkester. Som tonsättare har han under inflytande av verismen och nyfransk romantik skrivit en opera (Silvio, Kra. 1897) och annan scenmusik, symfonier och andra orkesterverk, kammarmusik samt stycken för olika besättningar. Borchard, Leo, f. 31/3 1899 i Moskva, tysk dirigent, studerade violin, piano och dirigering, har varit kördirigent, operarepetitör i Berlin och var 1929—31 kapellmästare vid radiostationen i Königsberg samt verkar sedan dess som gästdirigent. Borck, Edmund von, f. 22/2 1906, tysk komponist, verkar i Berlin, har i nyklassicistisk anda komponerat orkester- och kammarmusikverk. Bordo'ni, Fa u s t i n a, 1700—1781, italiensk sångerska (mezzo), den mest betydande sångerskan under sin tid, gift med den tyske komponisten J. A. *Hasse, i vars operor hon med förkärlek medverkade. B. var högt skattad av J. S. Bach. Borgström [bårg-], Hjalmar, 1864—1925, norsk tonsättare, var elev av Joh. Svendsen och L. M. Lindeman i Kristiania, studerade även i Leipzig, där han verkade tills han 1901 återvände till Kristiania. Han komponerade två operor, Reformationskantat 1917, två symfonier, symfoniska dikter (Tanken, Hamlet [med konsertant pianostämma], Jesus i Getsemane, John Gabriel Borkman), pianokonsert, violinkonsert, kammarmusik (stråkkvartetter, violinsonater, pianokvintett), pianostycken och sånger. — B. var även musikkritiker (från 1913 i Aftenposten). Boris Godunov, opera av Mussorg-skij (bearb. och instrumenterad av N. Rimskij-Korsakov), texten av M. efter A. Pusjkin och Nikolaj Karamzin, uppf. f. f. g. i Petersburg 27/1 1874, i Stockholm 26/4 1911. Boro'din, Alexander, 1833— 1887, rysk tonsättare. Vid sidan av sitt borgerliga yrke (kemist och pro