165 Busch—Busoni 166 Busch, F r i t z, f. 1890 (broder till Adolf B.), tyskfödd dirigent (argentinsk medborgare), studerade i Köln hos Steinbach m. fl. Han har varit kapellmästare i Riga 1909, kördiri-gent i Gotha 1911, stadsmusikdirektör i Aachen 1912, ledare för operan i Stuttgart 1918 och i Dresden 1922— 33. Senare har B. verkat bl. a. vid Teatro Colön i Buenos Aires, vid den engelska Glyndeborne Opera, stats-radiofonin i Köpenhamn samt vid Konsertföreningen i Stockholm 1937 —41. Han är numera verksam i U. S. A. B., som är en av samtidens märkligaste dirigenter, gjorde en betydande insats i Stockholms musikliv, bl. a. genom sina utmärkta tolkningar av Max Regers orkesterverk. Buschkötter, Wilhelm, f. 1887, tysk dirigent (ursprungligen violon-cellist), studerade musikvetenskap i Berlin (Kretschmar), var 1924—37 radiokapellmästare i Köln, 1937—38 i Stuttgart, numera i Dortmund. Busnoys [bysnoa'], A n t o i n e, död 1492, komponist tillhörande den s. k. andra nederländska skolan, var omkring 1467 kapellsångare hos Karl den djärve av Burgund och senare kapellmästare hos greven av Choloy. B. har skrivit mässor, chansons och andra körverk i sträng polyfon stil. Buso'n i, F e r u c e i o Benvenuto, 1866—1924, italiensk-tysk komponist, pianist och dirigent. B. fick sin ut- Fritz Busch. Feruccio Busoni. Detalj av teckn. av Oppler. bildning hos W. Mayer i Graz och blev redan vid 15 år ledamot av akademin i Bologna. Omväxlande med sina konsertresor beklädde B. under årens lopp en rad musikaliska befattningar i olika länder (konservatorielärare i Helsingfors 1888, i Moskva 1890, i Boston 1891, i Berlin 1894, i Wien 1907, blev 1913 director för Liceo i Bologna och 1920 lärare för en mästarklass i komposition vid akademin i Berlin). Som pianist har han av många jämförts med Liszt både i fråga om fel och förtjänster. Hans tonsättargärning är mera omstridd, framför allt i de verk som tillkommit ss. stil- och formexperiment. Han upptog och omsmälte stildrag från snart sagt hela den tidigare musikhistorien, fullbordade slutfugan i Bachs Kunst der Fuge (Fantasia contrappuntistica, 1910), skrevpiano-verk i Lisztstil, kammarmusik i anslutning till Mozart, Franck och Re-ger, en rad operor där mozartsk klarhet blandade sig med impressionistiska element, experimenterade med exotismer o. s. v. Han skrev också en Entwurf einer neuen Ästhetik der Ton-kunst (1907, 2 uppl. 1916), som vann entusiastiska anhängare och bittra fiender (jfr Pf itzner).— Bland B :s verk må nämnas 4 operor, orkesterverk (symf. svit op. 25, 1888, lustspels-uvertyr op. 38, 1904, Rondo arlecchi-nesco op.46, 1916, sam sviter m.m),