167 Butting—Bülow 168 Hans von Bülow. pianokonsert med slutkör op. 39 1906 och violinkonsert op. 35 a (1899), och andra konsertanta verk, pianoverk (so-natiner, preludier, balettscener m.m.), kammarmusik (stråkkvartetter, violinsonater och smärre verk), talrika bearbetningar för piano av olika mästares verk. —-Litt.: H. Leichtentritt, F. B. (1916); Gisella Selden-Goth, F. B. (Wien 1922); Jakob Wasser-mann, In memoriam F. B. (1925). Butting, Max, f. 1888, tysk komponist, elev av bl. a. Courvoisier i München, skrev i modernistisk stil symfonier opus 21, 29 och 34, kammarsymfoni för 13 instrument, sinfo-n ietta med banjo, violoncellkonsert, 4 stråkkvartetter och annan kammarmusik. Han har även publicerat en rad uppsatser i ”Melos” och ”Schaf-fende Musiker”. Buxtehude, Dietrich, f. 1637 i Helsingborg (då ännu danskt), d. 1707 i Lübeck, var 1657 organist i Helsingborg, 1660 i Helsingör och från 1668 i Lübecks Mariakyrka, där han efterträdde sin svärfader Tunder. I Lübeck anordnade han under adventtiden sina berömda ”Abendmusiken”, för vilka han skapade ett stort antal kantater, av vilka ett flertal har återfunnits i våra dagar (UUB, LUB, Ribe-handskriften på Falster). Han är också bekant ss. den nordtyska orgelskolans mest fantasifulle tonsättare, och lians orgelverk (preludier och fugor, variationsverk etc.) har i våra dagar upptagits i den internationella kyrkomusikrepertoaren. -— B. förenar i sin stil den nordtyska skolans sinne för det gedigna hantverket med italiensk melodiglädje (förmedlad av hans lärare och föregångare Tunder) och harmonisk formrikedom. — Av B:s verk har i nytryck utkommit orgelverk (i M. Seifferts Organum) och kantater (B. Grusnicks upplagor hos Bärenreiter-Verlag) m. m. •—-Litt.: A. Pirro, D. B. (fra. 1913); M. Hagen, D. B. (da. 1920); John Fernström, Dietrich Orgemester (sv. 1937); Josef Hedar, Kring nyfunna B.-komp, i LUB (STM årg. 22, 1940). Bücken, E r n s t, f. 2/5 1884, tysk musikforskare, studerade i München för Sandberger och Kroyer, komposition för Courvoisier, blev dr phil. 1912, docent i Köln 1920, professor därst. 1925—32, har jämte talrika avhandlingar och uppsatser på musik-vetenskapligt område redigerat Hand-buch der Musikwissenschaft (1927 ff.), där han själv har skrivit Musik der Rokoko und der Klassik, Musik des 19. Jalirhunderts bis zur Möderne och Geist und Form im musikalischen Kunstwerk. Bygel, insatsstycke i bleckblås-instrument, som har till uppgift att förlänga röret och därigenom åstadkomma en lägre stämning. Naturhorn och -trumpeter hade endast lösa byglar; vid ventilinstrument kan däremot byglarna kopplas in under blåsningen. Basunen har en lös dragb. som under blåsningen omväxlande förlänger och förkortar röret. Bygelhorn (av eng. och fra. bugle signalhorn) bleckblåsinstrument med vid mensur. B. bygges i olika storlekar: *kornetter i Ess och B, * althorn i Ess, *tenorhorn i B samt i tubaform (tenor-, baryton-, bas- och kontrabas-*tubaj. De hör hemma i militärorkestern; endast bas- (kontrabas-) tuban förekommer också i opera- och symfoniorkestern. Bülow [by'lå], Hans von, 1830 —-1894, epokgörande tysk pianist och dirigent. Han var elev av Friedrich Wieck och N. Eberwein och kom 1850 i Zürich i nära beröring med Richard